Så arg på mig själv.

Varför ska jag bli så svartsjuk inser jag inte bara att det förstör.
Visst att jag har varit svartsjuk innan men inte så som jag är nu, och på sånt som är gammalt. Alla har ett förflutet inklusive mig själv men vi hanterar det olika det är väl det som gör det jobbigt.
Jag vill helst radera och glömma delar men inte han.
Men det är mest en del jag inte tycker om, antagligen för att det tog sån tid innan han förstod att det var jag som var den rätta. Vad säger att han inte ska gå tillbaka till henne då egentligen, hon gjorde ju som han sa hela tiden och hade ingen egen vilja...
Jag blir svartsjuk när jag är rädd att förlora, jag är rädd att förlora dig till henne. Jag är rädd att du inte är lycklig med mig, men Linda släpp tankarna han bor med dig.
Ju mer jag tycker om någon ju mer rädd blir jag att förlora personen...
Men vi får se jag kämpar för att hålla tankarna borta, jag har bett honom om hjälp så jag inte ska behöva vara så rädd hela tiden.
Två veckors semester snart då vi kan tillbringa tid tillsammans, och upptäcka världen eller ja iaf sverige/ skåne.