Jag ska from nu bli en elak människa, en som inte bryr sig om dom runt omkring sig...
Vad vinner jag på det!? Ingenting mer ett släng med otur.
Tydligen vill folk inte vara omtyckta och bli behandlade med respekt. Akta det kan skrämmas, det kan vara farligt...
Buuuu!
En tråkig helg med mycet otur och många tårar...
Känner mig enormt ensam för tillfället, vill ha någon att tillbringa tid med, någon att ha känslor för...
Bakrund:
- ** \ säger:
Du är omtänksam, underbar, mysig röst, snäll, glad och alltid trevlig
- ** \ säger:
Du har dina problem och svagheter men lever med dem och ler ändå
- ** \ säger:
Det var att du var så underbar som gjorde att jag stannade så länge
- **\ säger:
Men samtidigt det som gjorde att jag inte ville längre
- **\ säger:
Att alltid bli omhändertagen och omtänkt var konstigt
- Linda - säger:
from nu sa jag bli en elak människa
- Linda - säger:
ska inte bry mig om mina medmänniskor
Linda:
Jag tyckte om dig ** jag tyckte om dig jätte mycket, när jag åkte iväg kändes det helt bra men när jag kommer tillbaka var allt förstört, men inte mina känslor. Jag fick ingen chans att avsluta. Jag tycker fortfarande om dig och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Men hela tiden lagom till jag har glömt gått vidare helt så hör du av dig, kallar mig hjärtat osv och jag minns tiden det vi hade som jag tyckte så mycket om. Du sa du träffade mig vid fel tillfälle i livet, när du säger så inger du hopp, när du sov hos mig sprang runt här naken och fjantade dig inger du också hopp. Hopp som jag egentligen inte vill ska finnas.
**:
Jag vill inte du ska vänta på mig, för jag tror vi har haft vårt, iaf hur jag känner och tycker just nu. Men jag vill inte släppa dig helt, för jag tycker jättebra om dig.
Så fort en kille tar kontakt med en börjar man tänka i banorna, flörtar han med mig?
Eller ja kanske inte alltid men ofta tänker man så, speciellt nu när man är singel...
En person jag pratade mycket med innan, och visst han ser jättebra ut och jag avr intresserad av honom då, men jag var sambo så det passade inte så bra. Vi har mycket gemensamt.
Nu var det länge sedan vi pratade men så hörda han av sig idag, frågade mycket om jag fortfarande singel, om jag hade nån på g och så... Så frågade han om jag var sugen att gå på en filmmässa som brukar vara, så kunde vi ta en fika och prata och så. Låter jätte mysigt, men så efter ett tag var jag tvungen att gå, så jag skrev mitt nummer, men då hade han fortfarande kvar det, det var typ 3år sedan han fick det...
Nu ikväll skrev han att jag skulle sova så gott, och avslutade med puss och kram...
Men puss och kram skriver han kanske till alla.
Men ja jag fick en känsla av att när vi skulle fika och så att det var mer än fika mellan vänner, kanske en dejt.
Är den i så fall tillåten?
En dag jag helst vill glömma.
En dag med mycket tankar och tårar...
En dag i ensamhet.
En dag jag bara vill försvinna, ner, bort eller upp någonstans.
Hade nån egentligen saknat mig om jag försvunnit, hade det tagit lång tid?!
Som sagt en dag jag helst vill glömma och inte alls hade velat vara med om...
Ibland får jag tillbaka en konstiga känsla att jag gjorde fel val. Att jag skulle stannat. Att det kanske bara var jag som var känslig. Det fanns ju stunder då jag var lycklig och tivdes.
Nu har jag det som jag har det istället, och saknar vissa stunder.
Jag lär ju aldrig få veta om jag gjorde rätt val eller inte.
Tyck om mig,
tyck om mig för den jag egentligen är,
se bakom fasaden,
se bakom tårarna.
Uppskatta mig,
uppskatta mig för den jag verkligen är.
Se igenom allt det dystra,
se igenom mig.
Genomskåda mig och se den glada,
se den positiva färgglada personen,
hon bakom den grå fasaden.
Se igenom tårarna,
de blå glada ögonen,
livsglädjen,
och det underbara leendet.
Se den jag varit och den jag vill finna igen.
Dagen allt försvinner,
det är då man inser vad man behöver.
Dagen det försvinner,
då ser folk vad dom gjort för fel.
Dagen då vänner försvinner,
då ser man vad dom betytt för varandra.
Dagen då allt försvinner,
då är det försent.
Vårda varandra under tiden,
innan allt försvinner,
då blir det aldrig försent.
Det är nu det gäller, det är nu du ska kämpa.
jag vill ha kvar dig ett bra tag till, så det är nu det gäller.
Jag orkar inte med fler motgångar, när ska medvinden komma, jag vet jag ska inte gnälla där är dom som har det värre.
Men seriöst jag orkar inte mer nu.
Tårarna åker på, dom går inte att stoppa, men man behöver gråta... Tänk om man bara hade nån som tröstade med, en kram från en person som bryr sig hade inte skadat nu. jag vill inte vara själv...
Atom Feed (xml)