Just nu känns det som att allt det jag bryr mig om och älskar bara försvinner på ett eller annat sätt. Jag saknar min Binx nåt otroligt fortfarande, kan han inte bara komma tillbaka jag behöver honom... En bild, en stor tavla vad gör det den kryper inte upp och tröstar mig när jag är ledsen...
Snälla kom tillbaka gör mig glad igen...
Den andra delen har gått vidare, nästan hundra... "Hoppas fortsättningen blir lika lyckad som kvällen :) "
Mmm jag tror vad jag vill...
När man träffar dom man en gång dejat eller bara träffats lite smått så har dom antingen sambo eller iaf flickvän men när vi träffades var dom itne redo för förhållande typ eller nåt.
E det så att jag inte är typen folk ser som sambo utan bara som en vän dom kan be om allt eller prata om allt med? Jag vill vara sambo typen för jag vill inte bära alla dessa tunga kassarna upp för alla mina trappor igen... jag vill också ha en liten bebis och hus.
Efter alla gånger jag nu träffat dessa före detta dejter och alla deras sambosar blir jag mer och er deppig över att vara själv. Vissa hade jag inte velat ge bredvid dock och säga att detta är min sambo, men visst nån hade jag mycket väl kunnat tänka mig det...
Just nu avlöser besvikelserna varandra och emellan besvikelserna kommer en och annan uppenbarelse. Vet ibland itne vad som är bäst, pest eller kolera. Uppenbarelserna hjälper mig iofs i fortsättning. Fått reda på saker om personer som funnits i min närhet men inte gör det av olika anledningar, nu är jag väldigt glad att dom inte finns där.
För att nämna lite om besvikelserna... man utelämnar sig själv totalt men får inget tillbaka, varför?! vill han inte lämpa över känslor på mig, nej men hur ska han då kunna någonsin älska mig om han inte vill lämna över sina känslor på mig? Han kan engarera sig i att svara mina vänner som sa till honom att ta tag i saker men inte mig, visst han säger sig ju ha känslor för mig. Men när han vet hur mycket detta sårar (för det har han full koll på det har han sagt) varför i alla sina dar gör han då så? HUr länge tror han att jag ska sitta här snällt och vänta?!
Att vara den andra och inte den självklara andra, hmm hur länge ska man vänta där?! Inte så jätte sugen på att göra det längre, synd den inte inser vad den går miste om pga sin feghet...
Men det som förgyllde kvällen var en liten hemlis :)
Joo :D
Tänk om någon bara kunde göra det lite lättare.
Jag önskar att du bara visade och försökte mer så att jag vet så jag är säker på dig. Jag vill inte behöva säga till dig att du ska kämpa lite. Någonstans vet jag att du är bra, när jag tänker tillbaka på det vi hade. Tur jag har en Viss Jo som visar och påminner mig om det. Jag vill typ egentligen att du bara ska komma upp en dag utan att berätta nåt, överaska mig. Visa att du vill och att du kämpar, men vad ska jag säga vad ska jag göra?!
Allt vi gjorde, fick mig att vara så lycklig. Alla små ting som inte betyder nåt egentligen gjorde mig så glad.
När jag ser tillbaka på bilder, vilket leende jag har. Visst det finnshär nu med men gud så lycklig jag kände mig. Du fick mig att känna mig så betydelsefull, du charmade alla med ditt sätt. Alla sa du var toppen inklusive jag. Men där hände nåt, nåt som gjorde om leendet till tårar...
Du var där alltid men jag blev sårad. Du lurade mig, du fick mig att tro på nåt jag egentligen inte ville tro på och som egentligen inte fanns. Men varför?
Utstrålar jag något som gör att du inte vill berätta som det är? Du gör mig ledsen nör du gör så.
Hur skulle jag kunna lita på dig när du sa det inte var nåt men ändå var.
Ett förhållande handlar inte bara om en sak, det finns andra lösningar. Ett förhållande handlar i första hand om känslor, att kunna visa dom och låta dom vara ömsesidiga.
Du betydde allt för mig, det försvann inte i sveket, men jag har lärt mig hantera sorgen och förlusten av dig.
Du säger du tänker på mig hela tiden, men varför har du inte hört av dig då? Det håller inte att bara säga att du inte vill såra mig, vad tror du detta beteendet gör då? Just nu känns det inte som du bryr dig över huvudtaget, det känns inte som jag inte ens finns i din tanke. Man måste visa det för att jag ska veta det.
Jag älskade dig så. Jag är fortfarande ledsen men jag kan hantera det på ett annat vis, jag har växt i mig själv.
Det är dessa dagarna som är jobbigast, dom dagarna jag har börjat tänkta det är då det är kört.
Dom dagarna det känns som man väntar i evigheter på att få svar, dom dagarna han inte svarar när man ringer...
Det är då jag målar upp bilder. Han har sett mig i min vardag här hemma men jag har inte sett honom i sin vardag, vad gör han liksom? Jag vet anledningen eller jag tror jag vet anledningen till att jag inte sett hans vardag, men utger jag mig för att vara en prinsessa som dömmer efter deras bostad eller att jag måste bli underhållen hela tiden?
Dessa dagarna är skitjobbiga rent utsagt, men du förstår mig inte. Men hade du suttit hemma och väntat på svar och inte vetat vad jag höll på med hade inte du blivit orolig då?
Just nu vill jag bara ta bilen och köra ner igen, krama om dig...
Men det går inte.
Jag vill bara höra din röst säga och jag dig, så jag vet att jag har dig kvar...
Från psykisk till fysisk smärta, aj det gör ont.
Känns som tårarna har ramlat ner i magen och ligger där och bubblar till och vill ut. Vad skule dom där nere och göra undrar jag. Upp med er och iväg, stick dit ni kom från och lämna mig ifred. Jag vill vara som innan.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
När tåren ramlar ut, det svider för att sedan isa till hela vägen ner tills den faller. Tåren ramlar i golvet för att sedan skapa en ny men ännu värre smärta.
Till slut blir kinden bedövad, du känner inte kylan längre...
Längtar jag efter någon.
Är lycklig.
Är glad.
Inte trött.
Mega kär.
Nöjd.
Osäker på mig själv (tränar bort).
Är jag en flickvän.
Har jag en pojkvän.
Ska jag snart flytta..
Går jag i inredningstankar.
Behöver jag tvätta bilen.
Ska jag snart sova.
Vill jag läsa en bok (men dom är nerpackade).
Ska jag stänga er datorn...
Och jag dig ;)
Såja nu kan jag andas ut, förhoppningsvis också slappna av...
God natt på er!
Jag tror jag har gjort ett av mina livs stora misstag, jag är rädd för att svara när telefonen ringer, jag har en ont i magen känsla över vad som kommer att sägas.
Men de två sista dagarnas handlingar har i mitt huvud inte kännts fel men nu i efterhand kanske det är lite "stalker" varning på det hela, och det jag skrivit låter i stunden bra men sen i efterhand kunde det kanske misstolkas eller tolkas annorlunda när man inte har mitt tonfall som jag hade när jag skrev det...
Ååå vad jag hoppas jag har fel...
Jag Ålskar dig!
Det känns så bra att ha han här i mitt liv.
Han värmer mitt hjärta när det känns kallt,
han torkar bort mina tårar när jag är ledsen.
Det känns så bra att ha han här...
Men hela tiden e jag rädd att förlora dig,
att du är för bra för att vara sann,
jag é så glad att jag har dig i mitt liv.
Du finns där för mig hela tiden,
som jag finns för dig.
Du håller om mig när jag känner mig ensam,
värmer mig när jag fryser...
Jag e så glad som har dig i mitt liv!
Mot alla mina önskningar och mot alla mina känslor vinkar jag av dig, tåget börjar sakta rulla. Jag vill inte vinka jag vill bara möta dig. Att släppa taget, släppa dig på tåget känns inte rätt. Rätt är att du är här hos mig och håller om mig.
I huvudet är det en röst som skriker lämna honom inte, spring på tåget och hämta honom, men jag vet det går inte. Vi ses ju snart igen, men varje minut, varje sekund ifrån honom just nu är jobbigt.
Känns bra det vi har pratat om helgen, att köpa en gemensam bebis sen. Jag hoppas och tror att du menar lika mycket allvar som mig. Jag vill leva med dig resten av mitt liv, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Jag vågar skriva det för jag vet att du inte skräms av framtiden som andra har gjort så jag vet att du inte kommer börja springa åt andra hållet, utan istället mot mig.
Du betyder så oerhört mycket för mig, och nu kommer jag alltid sitta fasst på din arm ;)
Jag vill känna tro,
jag vill känna att imorgon kommer du tillbaks.
Jag vill känna dig vid min mage igen.
Drömmerna vi hade om varandra vill jag tro kommer tillbaka,
jag sitter här på jorden och har en tro om att du saknar mig.
Jag hoppas att du älskar mig fasst jag tog slut på lidandet.
Jag vill känna din kind vila mot min igen,
jag vill känna allt det igen som jag uppskattade med dig igen.
Jag vill känna tro om att du kommer tillbaka.
Jag känner längtan efter dig.
Jag vill känna dig,
jag vill hålla dig,
igen en sista gång...
Kom tillbaka till mig,
stanna kvar hos mig.
Ingen ska få ta bort mina minnen
Jag vill känna tro,
tro om att du ska komma tillbaka till mig...
Jag vill känna dig!
Jag fick låna en ängel
för en stund,
en alldeles för kort stund.
Vi levde varje dag som om den vore den sista,
tyvär kom den för snabbt.
Jag trodde jag var beredd,
ändå fick jag tvivel,
jag har fortfarande tvivel.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Varje kväll minns jag våra stunder ihop,
Du kurade in dig i min mage varje kväll så jag skulle somna,
du tog hand om mig.
Jag kunde lita på dig att du alltid skulle finnas där.
Jag fick låna min ängel för en stund,
jag hoppades på att den skulle bli längre.
Men jag är tacksam för den tiden jag fick med min ängel, min bästa vän...
Nu är du i himlen, morfar tar hand om dig,
en dag kommer jag upp till dig och vi får vara tillsammans i all framtid, då är där inget som kan dela på oss.
Men jag vill ha min ängel här hos mig nu...
Men jag fick lära känna min ängel och ha honom hos mig in i det sista.
Min älskade ängel!
Nu är det bestämt, han ska få sova i lugn och ro. Idag sker det, ringde precis djursjukhuset, tydligen var han lite piggare idag men när sker det nästa gång?
Hela vägen hem grät jag, när jag öppnar dörren bryter jag ihop, här är så tomt, jag vill att du ska stanna jag vill att du ska komma hem. Vem ska nu sitta i mitt knä när man är på toaletten? Vem ska krypa upp tätt intill och ligga sked när jag vilar inför natten eller när jag ligger på soffan.
Detta är det svåraste jag någonsin gjort i mitt liv... jag mår extremt dålig, med illamående och allmän obehagskänsla.
Kan inte allt bara vara bra?! Kan han inte vara frisk från början. Varför ska världens mest underbara katt försvinna?
Jag ligger på golvet och gråter, försöker få ur mig känslorna och dom kommer ut men det fylls på lika fort igen. Jag har aldrig kännt mig så tom någonsin. Ändå är jag glad att jag har vissa personer i mitt liv nu, jag vet jag kan ringa er när som helst...
Jag fick låna en ängel som jag måste lämna tillbaka nu,
du fick inte stanna så länge men jag är oerhört glad för stunden vi fick tillsammans. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma dig, någonsin...! Det är så många människor som älskar dig som vill att du ska vara kvar. Hoppas du vet jag gör det för din skull och att jag älskar dig...
Ena dagen så här...
3 dagar senare har han gett upp, och är tom i ögonen...
Jag älskar dig!
som jag har lämnat Binx på djursjukhuset igen...
Än en gång har han blivit sjuk och sämre. Har nog aldrig sett han så dålig som idag.
Nedsatt andningsfrekvens, apatisk (du kunde blåsa på honom utan att han reagerade) kaskad kräkningar och han drog sig allmänt undan.
Jag var i valet och kvalet om jag skulle vänta till imorgon för han trivs inte jätte bra på djursjukhuset, men nu i efterhand känns det bra att han fik komma in. Det var samma vetrinär som förra gången. Så jag slapp att berätta hela historien om Binx och att bli ifrågasatt.
Jag tog dock upp detta med att få låta honom somna in, för att se honom lida är hesmkt, men samtidigt mellan skoven mår han hur bra som helst. Men jag har tillsammans med vetrinären lagt upp en bra plan, så jag har tagit ett beslut på vägen.
Är han inte bättre imorgon ska han få somna in e han bättre ska han få en sista chans genom att träffa en mega expert på mag och tarm problem som ska gå igenom honom grundligt och sätta in bra mediciner.... Kommer skiven tillbaka trots de medicineringen ska han få somna in då. Detta är nåt som får mogna hos mig. Den som inte träffat Binx förstår mig inte. Dom som har inställningen att dom inte tycker om katter älskar tom Binx.
Han är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Inatt kommer jag vara livrädd att telefonen ska ringa...
Jag brukar vara bra på att uttrycka mig i ord men just nu denna känslan är svår. De är så överväldigande att jag inte hittar bra ord som kan beskriva nåt så stort...
När jag sa på telefonen att jag tänkte på en sak som jag inte kunde få ut i ord så menade jag det men du fick precis ett sms med förklaringen. Efter vi pratade om det med dina lägenheter och stuga osv. Egentligen vill jag bara säga till dig att hyra ut din lägenhet, prata med din chef om förflyttning till hbg så kan du bo med mig för det är egentligen det jag vill. Sen är det något som säger mig att man inte ska skynda sig och det ska man väl inte. en annan sida av mig säger att man ska göra det som känns rätt men det är ju en rätt så stor process. Men den förklaringen hoppas jag du förstår hur mycket du betyder för mig. Du tror att du tycker om mig mer men jag tror det är rätt så lika. Jag är sååå stolt att jag funnit dig, jag vill visa upp dig för allt och alla. Sen är det inte andras tycke som bestämmer om sånt egentligen. Men jg är så glad att jag funnit dig.
jag fick en känsla när vi pratade att jag bara ville köra ner till dig nu snabbt direkt, men jag vet jag ska upp i tid idag och du ska upp tidigt. Men bara att få vara i dina armar, hör och känna ditt hjärta slå är helt underbart. Den känslan sitter i och kommer aldrig försvinna.
Att känna sig så trygg i din famn får mig att förstå hur gamla människor kan hålla ihop så länge...
Jag hoppas att du hoppas på samma framtid som jag...
Sov så gott alla!
Jag sa till mig att själv att avsluta mitt konto och ja det gjorde jag men startade det på en annan sida. Vet inte jag har en kämsla att jag inte borde avsluta det bara lägga allt på lite is att inte ha det så intensivt, det blir lite som ett gift, svårt att stå emot. Jag får uppmärksamhet jag inte får annars, jag får komplimanger som får mitt självförtroende att stiga upp.
Jag har sagt vid tillfällen att denna chatten känns annorlunde den känns speciell och det trodde jag med fram tills idag. Känns nästan som jag chattat med min själsfrände och det bästa är att han känner detsamma. Jag har chattat med en kille som verkar vara äkta och sann, han vågar prata om känslor och lämna ut sig öppet för mig och jag för honom. Han visar sina brister och det som verkar helt underbart. Ni som har följt min blogg som inte är många tänker ja nu är hon där igen i fällan men kanske inte. Och som vi sa att skulle det inte klicka i verkligheten har vi hittat varandra som jätte bra vänner. Jag ska hoppas nu jag ska faktist våga det men utan att ha förhoppningar hur nu detta kan gå till. Jag ska också hålla nyckeln till mitt hjärta ett tag även om det verkar som han är den sista människan på jorden som kan såra någon speciellt en tjej.
Nu låter det som vi kännt varandra hur länge som helst, vi har chattat 2 gånger idag dock 3 timmar. Men jag brukar har rätt med min magkänsla mitt sjätte sinne jag hopas att jag även har det nu...
Men det är svårt det där med nätdejting, det som känns så äkta och ärligt på internet är egentligen en enda stor lägn det har jag ju sett innan men jag ska inte grubbla det jag ahr kommit över dtt tack vare en viss pojke som fick mig att inse vissa saker.
Dom äsger man ska alltid ge någon en andra chans på att förändras om dom får den chansen men spiller ut den ska man då också ge dom en tredje? Det gjorde jag och ett tips gör det inte!!
Nej en bok nu på detta inlägget känns ju inte helt fel...
Då har man fått det svart på vitt eller text på skärm att mitt liv är tragiskt och tråkigt eller var det tragiskt och meningslöst. Två stycken på samma kväll det känns ju bra, det sårar faktist lite även om man inte ville erkänna det och låtsas som man inte bryr sig.
Så nu sitter man här en vanlig kväll själv i sitt tragiska och meningslösa liv. Men själv är hur man definerar det, jag har väldigt trevlig sällskap här på msn en lite stund till innan det är sängdags för hans del.
Jag uppskattar en film hemma på soffan, jag gör hellre god mat och ser en film än att gå ut och supa mig redlöst full. Tycker också det är roligare än att supa mig redlöst full hemma på nån kompis fest. När jag ser på mitt liv så ser jag inte på det som tragiskt och meningslöst. Jag tycker om att umgås med min familj, jag har haft min brorsson hela helgen eller ja 4 dagar tom det är för mig livskvalitet. Umgås med personer som betyder allt för mig...
Nu ska jag prata färdigt med en viss person här, lyssna på några låter sen blir det nog ett blogginlägg om jag känner mig själv rätt.
Såja då är klockan sent igen och mina blogg fingrar släpps lös...
Det är mycket på gång i mitt liv just nu och har varit en del redan...
Imorgon är det bankbesök, har hittat en bostadsrätt jag vill köpa, det hade varit helt toppen, den är så fin bara att flytta in. Inglasad balkong till katterna så dom får nåt att göra. Nej det hade verkligen avrit toppen, men vågar man hoppas?! Men när man har sett på det programmet på tv så dom som istte ri mest kris av alla dom har fått lån, dom som inte har sköt sin ekonomi över huvudtaget, jag har ju aldrig haft några sådana problem så jag tycker ju att jag borde få. Ja jag hoppas verkligen...
Se är där en annan sak man inte vet om man vågar hoppas, jag vill hoppas men man har blivit sårad så många gånger reda att man håller lite distans för att skydda sig själv och sitt hjärta. J kom med en del tips som jag ska hålla, hon lovade hon skulle hjälpa mig hålla kvar nykeln till hjärtat ett tag. Men han är verkligen min stil, min typ av kille. Det som känns så bra är att han tar intiativ (inte för mycket) så jag ändå känner mig säker på att han verkar tycka om mig. För han skulle aldirg ta en massa intiativ om han inte menade det och inte ville. Men jag är så nervös, jag märkte det idag tänkte på saker jag gjorde hur det skulle tolkas av honom, ville inte vara för på och inte för off. Ja man är ju tjej och tänker mycket.
Så jag hoppas men har inga förväntningar...
Dags att plocka ut handukarna ur tvättmaskinen sen e det sängdags...
Kram på er!
Alla tjejer även killar säkert men ni är inte lika öppna med det har en kroppsdel eller flera som man inte är så nöjd med. Dom som är kraftiga och allmänt hatar sin kropp har alltid nån del som dom tycker mer om.
Jag har sett ett program på tv, kommer inte riktigt ihåg vad det heter men det handlar om att tycka om att se sig själv naken. Lära sig lyfta fram dom delarna man tycker om för att inte se dom man tycker mindre om. Först går dom igenom sig själva vilka delar dom tycker om och vilka dom tycker mindre om, sen går dom ut på stan och frågar människor där vad dom tycker bäst om på kvinnan på bilden. Det jag tycker är intressant och det jag vill komma till är att ofta den delen kvinnan tycker minst om är det dom andra tycker är finast.
Detta hände då mig häromdagen, bland det värsta jag vet på min kropp är min rumpa, känns som man kan sätta upp en varningsskylt på den. Visst där är dom som har mycket kraftigare rumpa än mig men för mig handlar det om helheten, att underdelen passar inte ihop med min överdel som jag tycker bäst om. Det intressanta är då att ett par gånger har jag fått komplimanger för min bakdel. Hur går det ihop?! Min värsta fiende blir helt plötsligt andras bästa vän.
Först tänkte jag då, jaha dom gillar lite kraftigare tjejer (vissa gör ju det) men den teorin föll.
Undrar då vad dom tycker om de delar som jag tycker om, det som jag är stolt över och vill framhäva, e det därför folk kanske inte alltid ser mig?
Undrar om jag egentligen ser ut så som jag själv ser mig. När jag ser mig i spegeln ser jag en person men andra ser någon annan.
Hela detta inlägget känns jätte ytligt jag vet, men man behöver sånt ibland.
Det är som mitt medleskap i viktväktarna, jag får så många kommentarer från kollegor och så att jag inte skulle vara med där för jag är inte tjock, och visst tjock e jag kanske inte men jag trivs inte med hur jag e just nu, det är inte bara ytligt utan en känsla man har i magen som inte försvinner förrän kilona gör det. Sen tittar jag inte så mycket på vågen utan mer på hur kläderna sitter och vilka kläder jag kommer i, men framförallt hur jag känner mig. Förra veckan kände jag mig fet, konsulenten frågade hur jag känner mig då, bra fråga kan inte svara på det. Har funderat på det hela veckan hur jag känner mig då men jag kommer inte på nåt bra svar.
Nu börjar jag flumma då e det dags för en dejt med kudden, blev sent idag men ska jobba natt imorgon eller ja idag blir det nu så jag behöver inte vara uppe med tidningsbärarna :D
Fick reda på vad min underbara kollega/ vän har gjort för mig...
Kanske har hon gjort att jag får stanna på IVA sidan. Hon gick till chefen och sa att hon inte förstod hur man kan förlänga folk på iva som hellre vill vara på vanliga vårdavdelningen och som som vill vara på iva och passar där flyttas till vårdavdelningen. Så nämnde hon mig då.
Gud så lycklig jag blir om jag får stanna på IVA sidan...
TAck J, för jag har hittat dig...!
Jag funderar på att skriva ett brev, vet egentligen vad jag vill att det ska innehålla. Men det är svårt att få ut det i bra ord, ord som ska nå fram men inte verka "desperata". Vill få fram hur jag känner, hur sårad jag blivit av hur hon betett sig senaste tiden.
Jag vill få ett avslut, jag vill inte ha henne tillbaka för hon är inte värd min vänskap längre, men jag vill få henne att förstå att man inte behandlar folk så här. Tycker iofs man borde förstå det själv i den åldern men tydligen inte.
Jag vet inte vart jag ska börja och vet knappt vart jag ska sluta...
Och samtidigt som jag vill skriva det vet jag inte vad jag ska få ut av det, är det ett avslut jag vill ha, Sätta punkt och gå vidare...?
Hejsan allihopa everybody!
Festivalhelg nu, trevligt. Men ja blev besviken i förskott men det löser sig nog fick jag reda på inatt när jag jobbade.
Var och vägde mig idag, en vecka sedan sist... Trummorna spelar intensivt, jag hade gått ner ytterligare 0,5 kg. Trots födelsedag och mycket tårta på kalas och så. Jepp så jag är nöjd, nu är det nya tag inför nästa vecka...
Jag, mamma och min lillasyster var och åt På dunkers idag innan vi gick en sväng på festivalen och dansade bugg i dansbandstältet. Gick inte att dansa så mycket för där blev helt otroligt dålig luft inne.
Jag och min syster på dunkers. Hmm vågar jag lägga in bilden på mig och mamma, hon brukar inte bli så glad men det blev en bra bild iaf...
Jag får ta smällen :D
Jepp vinglasen står framme i högsta hugg.
Sen måste jag rekomendera vinet vi drack:
Land of fire.
ej nu ska jag dra mig till soffan innan det strax är sängdags.
Natti natti!
Har fått utslag i ansiktet, troligen rosacea. En typ av virusinfektion som gör att man får rådnad och lite varblåsor runt munnen. Absolut inget som smittar men man ser ju inte klok ut.
Ska till doktorn imorgon coh få antibiotika mot det så jag slipper se ut som nån tonåring i puberteten med en massa finnar. Inte går det att sminka över heller, för man blir torr och narig så det ser nästan bara värre ut av att försöka sminka över det.
Detta drabbar oftast kvinnor i medelåldern, tack för den ja.
Men sm sagt jag ska till doktrn imorgon se om det är detta eller om det är nåt anant. Det gör faktist rätt ont.
Sen e det snart vägning igen, känns inte som jag har gått ner nåt nu denna veckan. Men jag har ju faktist fyllt år och haft kalas, så det så. Men helt plötsligt har jag svårt att hålla mig under mitt points värde vilket jag inte har haft innan. Ska se igenom min checklista och se om jag kan hitta felet jag gör.
Nej nu är det renbäddning och sängdags.
Kram
Var coh vägde mig i torsdags. Var skitnervös när jag stod i kön även fasst jag visste att jag hade gått ner.
Jag vill börja med att säga, när ma går på viktväktarnas program går man ner mellan 0,5 och 1,0 kg i veckan...
Jag har varit med två veckor och gått ner 1,8 kg alltså nästan 1 kg i veckan :D
Skitglad är jag...!
Får väl erkänna viss besvikelse. Fyllde år igår, för många kanske inte nån viktig dag men jag älskar att fylla år och lär nog alltid göra fasst att jag blir äldre.
Dagen var toppen, min familj var här och en vän med sin mamma och sin son innan jag sen skulle gå på och jobba natt. Vi åt tårta på jobbet och dom gratulerade mig så på det sättet var dagen kanon. Men när man ser på vilka som glömde bort mig, min egen bror och vissa vänner som jag trodde var mer... En som jag gratulerade och som jag alltid har ställt upp max ifrån men som har betett sig illa mot mig senaste månaderna inte ens hon kunde skicka ett litet sms. En egentligen ganska lite gest men som betyder så oerhört mycket...
Ska snart iväg och väga mig på viktväktarna, ska bli intressant och se hur det har gått. Har jag inte gått ner border dom investera i en ny våg för jag märker det i alla kläderna. men vi får väl se efteråt...
Sitter och ser mitt andra avsnitt av Sex and the city, jag blir så skrivsugen då. Hade verkligen velat frmulera mig och skriva så bra som Carrie. Men jag antar att ända sättet att komma dit är att öva och öva.
Jga har tagit ett beslut nu efter inte så mycket övervägande... Jag ska stänga av mitt dejting konto på internet nu, ja jag vet jag har stngt av det flera gånger innan men nu är det verkligen slut på det.
Jag har tänkt mig att jag ska träffa en normal, social kille ute i verkligheten. Visst det är inte så lätt att hitta någon på jobbet med tanke på mitt yrke. Enligt en undersökning träffas ju många via nätet. Jag får träffa nya vänner som har kill kompisar osv. Det ska nog lösa sig på ett eller annat sätt. Men jag har tänkt mig att värma mig med kärlek när hösten kommer.
Jag har ju börjat på viktväktarna med, har gott lite mer än en vecka, har dock lite svårt att komma upp i mina points oftast. mna måste ju försöka att äta dom pontsen man är tilldelad annars går man inte ner i vikt. Kroppen tror då att det är svält och sparar istället för att förbränna. Nu denna veckan som har gott har jag inte haft tid att gå dit på möte men på torsdag ska vi dit så jag får se hur mycket jag har gått ner, jag känner det i byxorna att jag har gott ner. Vill ha tillbaka min kropp!!
Jag behöer ha tillbaka min vanliga kropp för att vara lite mer självsäker än vad jag är nu, det har dock blivit lite bättre igen men det ska bli bättre, samma sak där övning och övning.
Vågar man hoppas på att det ska gå igenom? Jag har 99% chsn att få förlängt på mitt älskade neonatal. jga hade blivit så glad om jag fick det. I så fall är det framm tills 31 december. OM man får göra det man älskar gör man det dubbelt så bra minst.
Chefen från vanliga neo (jag e på neo iva) kom idag och sa att dom hade bara hört positiva saker om mig och ville ge mig förlängt. Problemet är att det råder anställningsstopp i regionen så dom måste först få dispense så där ligger problemet nu. Men dom säger att jag har 99% chans.
Men vågar man hoppas för mycket?! Då kanske det inte går igenom...
Ska sova nu för att gå upp och jobba lika hårt imorgon som idag...
Kram på er alla eller få som läser...
Hon somnar framför tv:n som vanligt, vaknar jätte kinkig och sur. Har så svårt att kontrollera mitt humör...
Blir verkligen mega arg på mig själv varje gång. Aldrig har det varit så jobbigt att tvätta av sig sminket som tar mindre än 2 minuter...
Hade tänkt blogga en massa idag, men det blev inte för soffan kom emellan...
Känns som jag behöver en lite anonym blogg för tillfället...
Mmm varför ska jag skriva då?! Terapi...
Ja som titeln säger står jag nu här inför 2 val och som vanligt lär jag väl välja fel. Om jag tänker hur jag skulle välja innan och nu så blir det den ena, men tänk om jag skulle förvåna mig och välja den andra bara för att det är andrahandsvalet. Eller har jag kanske lärt mig att välja nu?
Sen har jag skrämt upp mig lite själv. Jag har ju min kvinnliga ituition som funkar mer och mer överallt, innan var det bara ett användningsområde. Men när vi pratades vid på telefonen idag så sa han du kan ju ta med en kompis eller så om du vill så du känner dig säker. Det är aldrig någon som sagt så till mig innan, ska man bli rädd då för att han säger så för att jag ska tycka att nä men det är säkert ok när han säger så?
Jag har aldrig funderat på det innan och man har ju ändå träffat en del. men vad säger egentligen att jag är mindre säker nu än om man träffar nån på krogen som man pratar med, då är man ju även inte helt nykter och tänker itne som man brukar.
Men jag får väl helt enkelt lita på mitt sätt att känna av människor, man har ju den fördelen när man jobbar inom vården att man lär sig det.
Men sista tiden har jag struntat i min intuition men det har sen visat sig att intuitionen egentligen var rätt från början. Ååå varför ska vi tjejer tänka så mycket hela tiden och analysera allt som sägs?!
Borde sova, är trött efter jobb i helgen, middag med M och sen sjöng vi oss blåa i singstar. inte underlättar det när man får världens skrattanfall mitt i låten, bra poäng det :D
Ska jobba imorgon, ovaligt, not. Men jag känner absolut inte som nåt jobbigt att gå till jobb nu, det känns som jag har hittat hem...
Natti natti!
En tung dag med mycket känslor och nedstämdhet.
Kommer i vågor när jag känner mig mer ensam än i vanliga fall. Saknar närheten, saknar vardagen med någon men mest av allt saknar jag någon att prata med.
Som vanligt överöser folk mig med sina problem men jag själv kan inte alltid ventilera mig, jobbig packning.
Lyckan just nu är jobbet, trivs superbra.
Hmm fick välja mellan att vara tredje hjulet eller att sitta själv ikväll och hejja fram sverige.
Lätt val, själv då tack.
Såja den varade kort den lyckan men när det blev som det blev var det inte meningen...
Jag har funnit en annan lycka, mitt jobb. Jag ser kanske inte alltid så mycket hopp där men det finns inom mig. Men hoppet håller jag uppe själv. Jag vet att han min dröm finns där ute någonstans, ibland är det bara lite problem att hitta honom.
Jag fick ett tips på vägen att hitta honom, ett tips som motsäger alla andra jag fått på vägen så jag ska faktist testa det. Men det kommer jag skriva mer om imorgon eller när jag har tid.
Men det innebär lite kort att man ska skriva en lista på det jag vill ha hos honom, så jag vet det ifall han tittar fram. Och som jag själv alltid har varit inne på att jag ska inte nöjja mig, utan jag ska ha han jag är värd och vill ha. Vissa har lite åsikter på min lite kräsna smak och att jag inte jag förbise vissa saker hos honom.
Men vi får väl se, hellre väntar jag lite extra länge och får han jag vill leva med resten av mitt liv än att nöjja mig med något halvbra som många andra gör. Kanske därför det slutar i så många skilsmässor för att folk nöjjer sig iställer för att ha krav...
Nu kan jag flumma iväg långt men väljer att stanna här för tillfället innan jag gäspar upp datorn...
Natti natti!
Är det nu efter dessa 2 helt underbara dagarna jag ska finna lyckan, att det äntligen är min tur.
Jag vågar verkligen inte hoppas och jag är rädd att jag ska göra misstag coh att han ska dömma mig.
Jag är i en annan dimension än honom känns nästan som i en film, men jag hoppas verkligen det ska bli nåt mer.
Jag hade det jätte trevligt ute igår, vi var ute och åt. Det var jätte gott och jag fick verkligen känna mig som en prinsessa.
Skrattar smått för mig själv när jag tänker tillbaka på en sak. Han frågade vilken sida bordet jag ville sitta på så sa jag att det inte spelade någon roll. Så tog han tag i den ena stolen och drog ut den så jag sa ja men då tar jag andra sidan. Han bara nä det var mer tänkt att jag drog ut stolen till dig, lite smått generad jag blev när servitrisen skrattade till lite smått åt mig med. Men ja det bjuder jag på. Vem är van vid en sån gentleman liksom?! Inte jag iaf, det är aldrig någon som dragit ut nån stol till mig innan.
Tack för en underbar kväll :)
Solo in Sindarin
Ú i vethed nâ i onnad.
Si boe ú-dhanna.
Ae ú-esteli, esteliach nad.
Solo in Sindarin
Estelio han, estelio han, estelio,
estelio han, estelio veleth.
'Not the end (it) is the beginning.
Now it is necessary (that) don't fall
If you don't-trust some-thing.'
'Trust this, trust this, trust
Trust this, trust love.
You play something, trust this.'
Japp raderad ur folks liv, raderad ur telefonböcker. Känns som jag utmärker mig riktigt ordentligt.
Fick en teori av en som känner mig väl och alltid kommer med bra råd. Jag bryr mig för mycket, jag vill att alla ska ha det bra och må väl. Vilket folk utnyttjar omedvetet eller medvetet, vilket stjäl min energi, energi som jag egentligen behöver för att hålla mig själv flytande. När man sätter andra i första hand istället för sig själv har man gått för långt. man kan sätta sig själv i första hand utan att vara egoistisk, jag ska bara träna på det lite. Att man ska träna på att säga nej speciellt till dom man själv får nej av tillbaka.
Saker som är sanna som man själv egentligen vet om men som man gömmer i sitt omedvetna kommer ibland upp av olika anledningar, antingen är det nån smart som vågar säga det till en, en som känner en väl och som själv är rädd om en.
Jag blev ledsen för det är jag själv som gör mig illa egentligen, men nån gång komme rjag vara glad för att det uppenbarades för mig nu och inte ännu mer för sent.
Samtidigt är jag endå glad att jag är som jag är, men jag ska bara inte överdriva.
Det var som hon sa att jag förlorar vänner på att vara för snäll för dom utnyttjar mig och stjäl energi istället för att ge tillbaka...
Kloka ord som snurrat i mitt huvud senaste dagarna.
Men tack iaf!
Over and out...
Ja jag låter väl som en barnrumpa när jag säger att ingen bryr sig om mig, visst min fmilj gör det. Men vilka annars bryr sig egentligen om mig?
Hade varit intressant att veta men jag anar...
Pratade med en igår som känner en annan som jag också känner, jag skulle tydligen vara den sista hon ville lämna för att jag alltid ställde upp så mycket att jag var en riktig vän men här står jag nu...
Jag passar inte in i folks liv längre, jag kände det tydligt innan men allt blir bara klarare och klarare hela tiden. Bilden målas upp mer och mer medan jag bara kan acceptera, tacka och ta emot.
Nu säger jag upp mig, vet inte om jag orkar mer...
Kan man inte få nåt om det är på väg upp eller ner.
Man ska inte klaga men jag orkar verkligen inte mer.
Inte hänt så mycket idag eller ja ikväll iaf. Efter jag varit med mormor på väla har jag mestadels varit själv.
Fick dock ett trevligt besök ikväll, tihi. Inte helt fel att skämmas bort med en kram då och då, hoppas det blir en vana...
Nu börjar jag bli lite trött så jag ska nog gå och krama kudden...
Vilken tur jag tog extra passet på natten igår, väldigt glad för det nu...
Vid klockan 3 så ringde det på entrén på boendet jag jobbar på. Då var det vakten. (Vakten som sist jag jobbade skrämde livet av mig när han smög ute på åkern, jag hade ingen aning om att vi hade en vakt som sprang runt så då. Vill poängtera att han var väldigt söt.) Så när jag svarade sa han att det var dig jag råkade skrämma sits, ja då är det min tur denna gången då svarade jag hehe. Så gick han halva sin runda sen gick han in och satte sig med oss och pratade ett tag, så sa han var inte du alldeles lockig sist?! Hur kan han komma ihåg sånt efter att han bett om ursäkt i telefonen en gång och se mig genom fönsterrutan...
När han hade suttit inne och pratat lite så fick han fortsätta jobba.
Så sa mina söta kollegor (som är av det äldre slaget) varför bjöd du inte ut honom, han hade ju varit bra för dig. Ja jo men det skulle jag aldrig våga. Så tvingade dom mig ringa upp han och fråga vilket fönster som inte var stängt så jag hade en anledning. Och ja jag ringde upp och vi pratade lite men jag vågade inte fråga (typiskt mig). Satt och var sur på mig själv över det, så fick jag idén om att sms från min privata mobil så fick han ju mitt nummer på det sättet, så det gjorde jag och fick svar, sen messade vi lite innan vi båda gick och la oss (självklart inte tillsammans :D)
Vilken tur jag jobbade inatt...
Får se hur det utvecklas...
Tänk om jag hade försvunnit precis som stackars Engla gjorde, hade någon saknat mig över huvudtaget?
Undrar hur lång tid det hade tagit innan nån hade saknat och börjat leta. Med tanke på att ingen hört av sig frivilligt till mig idag utan jag fått ringa till dom eller messa så hade det iaf tagit tills imorgon.
Jag hade velat ha det som ett test.
Tänk om jag hade fått en allvarlig sjukdom, hur många hade stöttat en i den kampen och hur många hade flytt eller struntat i mig.
Jag hade kanske bara behövt en bänkrad på en begravning...
Många funderingar...
Denna dagen har varit helt utan mening känns det som. Förutom en sak, jag gjorde min berömde köttfärssås idag, den blev helt underbart god, men ja det var ju bara jag åt den men men.
Steg upp idag åt lite frukost, sen fixade jag lite här hemma sen somnade jag på soffan.
Jag märker av att allergin har startat, jag är sjukt trött, kan liksom inte hålla mig vaken på förmiddagarna, hur gärna jag än vill hålla mig vaken så går det inte. Kvällar och eftemiddagar är det lite bättre men det är synd att säga att man är pigg.
Mycket som händer nu, hoppas det vänder.
Är nog på väg att bli sjuk igen, hostar en hel del och e slemmig i luftvägarna. Underbart...
Var på väg att skriva att jag skulle byta om till sovkläderna men dom har ju aldrig åkt av idag ens...
Ska borsta tänderna iaf och lägga mig och läsa innan John Blund kommer...
Sov så gott!
Detta inlägg ska handla om vänner. Vänner överlag, vilka som är vänner, vad gör en vän och vilka är inte vänner.
För att ha något att utgå ifrån slog jag upp ordet i nationalencyklopedin. Jag skrev in ordet vän, och fick då betydelsen person som (viss) annan person känner väl samt hyser tillgivenhet för och tillit till men som vederbörande vanligen inte är släkt med.
Så det är den korrekta beskrivningen av en vän. När jag själv ser på det är det en person jag litar på, en som kan glömma och förlåta, en som alltid ställer upp så gott det går. Det är en person som jag tycker om och som jag alltid ställer upp för. Allt vad jag vill att du skall göra för mig, det skall jag också göra för dem. Vilket jag har levt efter. Jag anser mig själv ställa upp mig dom jag anser vara mina vänner. Men det är inte alltid man får det tillbaka, utan att det blir ett spel.
Visst att alla kan göra fel och misstag ingen är perfekt, men likaväl som att jag förlåter fel vill jag att andra ska se bredvid och förlåta mig om jag gör fel.
Men hur vet jag då vem som är mina vänner, det är svårt verkligen svårt. Men sista tiden har gett mig en del fakta vilka som är och vilka som inte är mina vänner. Egentligen vill jag inte sålla bort då jag inte har så många vänner, men hellre inga vänner än dåliga som bara utnyttjar. Där finns dom som bara umgås med en för att utnyttja ens snällhet som själv sen aldrig ställer upp för att man inte passar in i deras liv.
Jag känner inte att jag vill krusa någon när man har fått denna behandlingen eller straffet beroende på hur man ser det. En vän som jag alltid har ställt upp till 100%. Kommit och stöttat när hon har mått dåligt och ställt in när hon har ringt och avbokat i sista stund, så är det denna behandling man får. Det anser inte jag vara en vän.
Ner sedan allt mellan 2 föredetta "vänner" förstörs och förstör ett annat förhållande.
Detta kan bli hur lång som helst, och detta ämnet lär komma in en hel del i mina kommande inlägg precis som det har varit en inspiration till tidigare. Detta för att mycket i mitt liv just nu hadnlar om vilka som är och vilka som inte är mina vänner.
Kommentera gärna!
Det har blivit en del tårar för min del ikväll...
Jag känner mig felaktigt behandlad, inget nytt sedan nån vecka tillbaka men det blev mer uppenbart idag.
Ingen vågar säga något, blir bara så...
Här har man alltid ställt upp, rusat dit när hon ringt för att finnas vid sidan, bokat av varje gång hon ringt och något kommit emellan utan att säga ett ljud.
Vad får man för det?! Denna behandlingen.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om själva grejjen att hon är "sur", utan det är mer hur jag har ställt upp så får man denna skiten tillbaka.
Hur vet man vilka som är ens riktiga vänner och inte?
Finns det några tecken. Dom jag har trott har varit mina riktiga vänner i livet har inte alltid varit det, och än en gång har det hänt. Jag har blivit "sviken" av en av dom personerna jag har öppnat mig mest för och alltid ställt upp för.
Jag niger och tackar så hemskt mycket...
Här sitter jag själv med mina minnen,
minnen utav dig och mig tillsamans.
Bilden på dig och mig sitter fasst i min näthinna, den vill inte falla bort.
Dom säger jag strålar, men om insidan av mig kunde prata så skulle dom se sanningen.
Jag trodde så gott om oss, jag trodde vi hade det bra, men jag hade fel. Allt blev fel, vi sågs vid fel tidpunkt.
Fortfarande sedan du lämnade mig kan jag inte gå vidare, jag vill se dig överallt men det går inte.
Allt påminner mig om dig och då.
Allt är så tomt,
det ekar i mitt hjärta.
Kom tillbaka, gör allt helt igen.
Jag måste försöka gå vidare.
Jag trodde aldrig du kunde göra mig ledsen, men när du lämnade mig grät jag.
Allt det vi gjorde tillsamans är ensamt utan dig.
Hur allt slutade och varför det blev så är fortfarande en fråga för mig, även om jag vet det riktiga svaret.
Men även om jag försöker gå vidare påminner allt om dig.
Allt är tomt,
det ekar i min själ.
Kom tillbaka och fyll mig igen.
Lika sant som dagen blir till natt måste jag inse att jag ska gå vidare.
Jag måste glömma, förlåta och titta framåt.
Framåt till morgondagen.
Allt är så tomt,
det ekar i mitt hjärta.
Kom tillbaka, gör allt helt igen.
Nu går jag vidare...
Minst en liter te som lär villa komma ut nån gång under natten, ett par muffins (som jag bakat) och en massa prat om allt mellan himmel och jord. En hel del jobb, blir lätt så när man är inom samma branch.
2 böcker med mig hem som jag ska börja läsa...
Summan och summarum efter denna kvällen, mycket trevlig...
Jag tvivlar på det, att allt kommer att ordna sig. Alla säger hur allt ska ordna sig men hur jag än tänker på hur det ska bli blir det inte bra.
Jag hittar olika anledningar till att det inte ska bli bra.
Hur länge kommer man orka, är det någon som bryr sig över huvudtaget?!
Jag skiter snart i allt för allt kommer gå under ändå.
Hjälp mig upp men jag har ingen att vända mig till, jag får klara mig själv nu...
Så rörigt allt är just nu...
Vet inte var jag ska börja och var jag ska sluta.
Vet inte hur jag ska känna och tycka...
Känner mig inte så omtyckt just nu.
Förstört allt istället för som tanken var att rädda och skydda.
Så går det när man ska vara snäll och försöka lösa det bra, men shi fick jag.
Tack E för att jag fick prata lite med dig, vet inte vem jag ska vända mig till just nu...
Låt mig försvinna, låt mig gå under...
Nu är sanningen från mitt första inlägg avslöjat, tog inte lång tid...
Får vi se hur de närmsta dagarna slutar...
Ett svårt val att slitas mellan sina 2 vänner. Att tvingas välja.
Du vet sannignen men lovar att inte säga något, men du vet du måste säga det för att min andra vän inte ska bli totalt förkrossad.
Man vill bara försvinna.
Du vill hålla löftet men rädda den andra. Det är inte den lilla småsaken heller utan rätt så allvarliga saker.
Men jag valde att rädda, hoppas den andra kan förlåta.
Jag kommer bli halvt flådd och strypt.
Men jag hoppas att hon kan förlåta, jag gjorde allt av omtanke... Vill vara alla till lags, typsikt mig.
Rädda och vara alla till lags (inte första gången) men jag själv får skiten...
Får se hur det går, har kanske inga vänner kvar imorgon...
Känslor och tankar flyger runt i huvudet på mig men jag vet egentligen inte vad dom handlar om mer än att de gör mig deppig och ledsen.
Jag känner mig ensam, nästan verje dag...
Det känns inte som jag passar in mer, passar inte in i vissa människors ideal just nu. Min livsstil duger inte mer.
Men jag tycker om mig själv egenligen men jag vet inte hur jag ska göra. Är trött på att sitta själv hemma alltid. Det är inte så att man vill bjuda in sig själv, och det duger ju inte att komma hem till min lilla lya.
En dag som denna är jag matt, trött och jätte ledsen. En dag som denna vill man bara hoppa över och slipa närvara i.
Jag fick en kommentar på mitt inlägg om att jag skulle bli en gammal nucka som gjorde mig glad. Att folk inte tror jag kan vara en elak människa som inte bryr sig.
Jag får ofta kommentarer av denna personen, kommentarerna hjälper mig att få ett leende på läpparna, hon skriver saker som ingen annan säger...
Har själv haft de känslorna i min kropp. Funkade två sekunder för jag är inte skapad till elakhet, det bara förgiftade mig.
Och jag tänkte samma om dig, DU! elak nuka..? Lycka till! Med den uppfattningen jag fått av dig så tror jag du får svårt att upprätthålla din nya elaka roll...
Men jag kan absolut förstå tanken. Varför ska man gå runt och vara snäll när det inte händer något ändå..? Men det gör det ju. Snällhet, värme och generositet är det bästa som finns.
Tack Tant brun, jag hoppas att du har rätt att jag inte kan vara en gammal nucka, för det vill jag inte vara... Jag ser mig själv som en person som ställer upp så långt det går iaf, sen får man inte alltid respons eller kanske rätt ofta man inte får respons men jag mår bra med mig själv att veta att jag är den som ställer upp. Dom som sen inte gör det, det får dom ha på sitt samvete...
Ett tag bloggade alla men sen stannade det av igen, men nu har personer jag känner skaffat bloggar. Sånna som jag inte egentligen vet om jag borde läsa.
Inte för att jag inte får men för mitt eget bästa.
Jag får läsa saker som kanske gör mig ledsen eller besviken. men samtidigt kan det vara bra att få se sanningen som dom skriver där men inte vill säga till mig.
Så att även om jag blir ledsen hjälper det kanske mig i framtiden, att komma över och gå vidare...
Fick för mig att städa min vask nu ikväll, för jag är trött på att det rinner undan så sakta vilket gör att när man tvättar händerna eller så fastnar tvålrester i hela vasken. Så kort och gott blir vasken snuskig väldigt snabbt.
Men jag snurrade loss ett rör under vasken, jag hade dubbla handskar på mig och en spann under. Men det kom inte så mycket snuskigt hår som jag trodde, men där var fullt med småsten sen kom där en lång pinne tänkte vad katsingen är det?! Här bodde ett barn i denna lägenheten innan så det var en pensel han troligen hade stoppat ner där...
Det rinner på betydligt bättre i vasken nu :D
Jag ska from nu bli en elak människa, en som inte bryr sig om dom runt omkring sig...
Vad vinner jag på det!? Ingenting mer ett släng med otur.
Tydligen vill folk inte vara omtyckta och bli behandlade med respekt. Akta det kan skrämmas, det kan vara farligt...
Buuuu!
En tråkig helg med mycet otur och många tårar...
Känner mig enormt ensam för tillfället, vill ha någon att tillbringa tid med, någon att ha känslor för...
Bakrund:
- ** \ säger:
Du är omtänksam, underbar, mysig röst, snäll, glad och alltid trevlig
- ** \ säger:
Du har dina problem och svagheter men lever med dem och ler ändå
- ** \ säger:
Det var att du var så underbar som gjorde att jag stannade så länge
- **\ säger:
Men samtidigt det som gjorde att jag inte ville längre
- **\ säger:
Att alltid bli omhändertagen och omtänkt var konstigt
- Linda - säger:
from nu sa jag bli en elak människa
- Linda - säger:
ska inte bry mig om mina medmänniskor
Linda:
Jag tyckte om dig ** jag tyckte om dig jätte mycket, när jag åkte iväg kändes det helt bra men när jag kommer tillbaka var allt förstört, men inte mina känslor. Jag fick ingen chans att avsluta. Jag tycker fortfarande om dig och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Men hela tiden lagom till jag har glömt gått vidare helt så hör du av dig, kallar mig hjärtat osv och jag minns tiden det vi hade som jag tyckte så mycket om. Du sa du träffade mig vid fel tillfälle i livet, när du säger så inger du hopp, när du sov hos mig sprang runt här naken och fjantade dig inger du också hopp. Hopp som jag egentligen inte vill ska finnas.
**:
Jag vill inte du ska vänta på mig, för jag tror vi har haft vårt, iaf hur jag känner och tycker just nu. Men jag vill inte släppa dig helt, för jag tycker jättebra om dig.
Så fort en kille tar kontakt med en börjar man tänka i banorna, flörtar han med mig?
Eller ja kanske inte alltid men ofta tänker man så, speciellt nu när man är singel...
En person jag pratade mycket med innan, och visst han ser jättebra ut och jag avr intresserad av honom då, men jag var sambo så det passade inte så bra. Vi har mycket gemensamt.
Nu var det länge sedan vi pratade men så hörda han av sig idag, frågade mycket om jag fortfarande singel, om jag hade nån på g och så... Så frågade han om jag var sugen att gå på en filmmässa som brukar vara, så kunde vi ta en fika och prata och så. Låter jätte mysigt, men så efter ett tag var jag tvungen att gå, så jag skrev mitt nummer, men då hade han fortfarande kvar det, det var typ 3år sedan han fick det...
Nu ikväll skrev han att jag skulle sova så gott, och avslutade med puss och kram...
Men puss och kram skriver han kanske till alla.
Men ja jag fick en känsla av att när vi skulle fika och så att det var mer än fika mellan vänner, kanske en dejt.
Är den i så fall tillåten?
En dag jag helst vill glömma.
En dag med mycket tankar och tårar...
En dag i ensamhet.
En dag jag bara vill försvinna, ner, bort eller upp någonstans.
Hade nån egentligen saknat mig om jag försvunnit, hade det tagit lång tid?!
Som sagt en dag jag helst vill glömma och inte alls hade velat vara med om...
Ibland får jag tillbaka en konstiga känsla att jag gjorde fel val. Att jag skulle stannat. Att det kanske bara var jag som var känslig. Det fanns ju stunder då jag var lycklig och tivdes.
Nu har jag det som jag har det istället, och saknar vissa stunder.
Jag lär ju aldrig få veta om jag gjorde rätt val eller inte.
Tyck om mig,
tyck om mig för den jag egentligen är,
se bakom fasaden,
se bakom tårarna.
Uppskatta mig,
uppskatta mig för den jag verkligen är.
Se igenom allt det dystra,
se igenom mig.
Genomskåda mig och se den glada,
se den positiva färgglada personen,
hon bakom den grå fasaden.
Se igenom tårarna,
de blå glada ögonen,
livsglädjen,
och det underbara leendet.
Se den jag varit och den jag vill finna igen.
Dagen allt försvinner,
det är då man inser vad man behöver.
Dagen det försvinner,
då ser folk vad dom gjort för fel.
Dagen då vänner försvinner,
då ser man vad dom betytt för varandra.
Dagen då allt försvinner,
då är det försent.
Vårda varandra under tiden,
innan allt försvinner,
då blir det aldrig försent.
Det är nu det gäller, det är nu du ska kämpa.
jag vill ha kvar dig ett bra tag till, så det är nu det gäller.
Jag orkar inte med fler motgångar, när ska medvinden komma, jag vet jag ska inte gnälla där är dom som har det värre.
Men seriöst jag orkar inte mer nu.
Tårarna åker på, dom går inte att stoppa, men man behöver gråta... Tänk om man bara hade nån som tröstade med, en kram från en person som bryr sig hade inte skadat nu. jag vill inte vara själv...
Den charmen och dom ögonen gör att man smälter...
Behövde det efter all ilska dessa 2 dagarna...
Haft the Km gänget här idag, kul vi hade...
Tittade på melodifestivalen (mindre uppskattat av er än mig) sen blev det singstar, inte helt vackert hehe...
Natti natti dags för mig nu...
Kram
Jag fick mig ett ryck igår,
jag bestämde mig för att åka till J och lämna grejjerna utan att ringa innan. Så jag åkte dit, hörde där kom lud från lägenheten eller ja jag är nästa säker det kom därifrån, men efter att jag ringt på dören 2 gånger så tryckte jag in det i brevlådan.
När jag åkt därifrån ringde jag från skyddat nummer och sa jag hade lagt grejjerna där och frågade om han skulle jobba idag (som igår då) nej men hans kulle jobba natt, bra sa jag då kan du lämna grejjerna till min bästa kompis som också jbbar där, ja jo det skulle han ju göra.
Halv åtta imorse när han då jobbat färdigt väckte han mig med ett sms att han hade glömt lämna det till henne (ja jo visst dra den om rödluvan och vargen med...) men att om jag var hemma imorgon kunde han ju lämna det då.
Så då svarde ja att det kunde han om jag var hemma och då kunde han passa på att lämna min julklapp med oms jag inte fått, han fick ju faktist sin, eller tycker ni jag gör fel?
Sitter ivrigt och väntar på ett svar, ett trevligt litet mail...
Läser nån min blogg överhuvudtaget föresten?
Idag slängde jag tandborsten och brände upp dom j*vla lapparna... Hittade samtidigt några av hans saker här som jag inte visste om, typ ett paket cigaretter...
Tänkte jag skulle köra inom och lämna det imorgon för jag vill inte ha det här...
Vilken känsla så här klocka 23.53 en lördag kväll, kommer sova gott på detta :D
Jag vet att jag egentligen inte har med saken att göra. Men man har tillbringat så mycket tid med en människa och brytt sig så mycket om denna personen också. Är inte sanningen det minsta man kan begära då?! Att skylla på annat för att slippa berätta sanningen som man kanske skäms lite över...
Det gör mig faktist lite ledsen eller illa berörd.
Sjuk på alla hjärtans dag men vad spelar det för oll när jag bara skulle jobbat ändå.
Feber, megaförkyld och mer astma kommer då som ett brev på posten...
Mamma skulle hit och lämna medicin till mig och kommer även med ett typ champagneglas med blommor i
Hmm det jag inte ville ha egentligen för nu känner man sig lagom patetisk.
Sen ovanpå allt blev jag inbjuden på alla hjärtans dag middag/kväll hos en av mina bästa kompisar med hennes kille och hennes son. Har jag inte känt mig ensam innan så hade jag nog gjort det då.
Sen nu precis ikväll skrev en kille till mig, en som jag dejtade ett par gånger som e den speciella som jag önskar hade träffats mer. Då hade han skickat ett sms till mig som jag inte hade fått, då hade han skickat till fel nummer. Men konstigt att han tänkte på mig denna dag, lite glad och rörd faktist. Han är sjuk precis som jag idag...
Nej nu ska jag vila på soffan igen.
Happy Valentine!
Var inte riktigt på hugget idag men det ändrades snabbt på jobbet idag. Efter diverse felkörningar med 2 andra i bilen så chefen ringde och undrade vart jag var på väg när jag körde efter honom, så fick man ju helt enkelt bjuda på det.
När vi sedan andade på the biggest event in skåne Lövebodas pizzeria för ingen orkade börja jobba riktigt än. God pizza har dom där föresten.
Vad där var i den pizzan kan man undra för sen satte jag och jennie igång. Ja gud vad man har skratatt idag. Dene ndra chefen trodde vi hade sålt en massa idag men nada, vi var glada ändå. Två övertrötta brudar och en lång Jonn i bilen på vgen hem stannade inom en mack. Dom 2 brudarna köpte vars en red bull (big mistake) gick och kissade på herrtoaletten sen bar det av mot kontoret igen. Red bull gjorde att vi skrattade ännu mer, ja folk tittade lite konstigt på oss.
Men man ska väl ha kul på jobbet eller?!
Från när vi var ute i fredags. Tack för att man träffat dig gumman ;)
Vart man än går så e det hjärta över allt. E det inte på maxi så är det i bokaffären och är det inte där så e det i en elektonik affär där dom tagit fram rakapparater i rosa färg bara för att matcha denna dag...
Suck vad deppig jag kommer vara på torsdag...
En seg dag med ännu mer depp. Hade inte lust för nåt idag, tyr man var tvungen att köpa kattmat annars hade det väl blivit sängen hela dagen.
Hade behövt en vändning nu när nåt bra händer eller nåt som gör mig glad på något sätt.
Min pollen allergi har satt igång med, så nu vet jag vad jag har att vänta mig till oktober. Är så trött på det redan, hade varit skönt att slippa nåt av det någon gång...
Nej nu får det väl bli sängen så man orkar upp imorgon...
Enda kontakten jag pratat med idag är en på teknisk support för min telefon... Känner jag mig ensam? Svar: Ja
Trist när det blir så här, alla har sitt på vars ett håll så blir det jag som sitter här...
Ja vad ska man göra, det finns inte mycket att göra så det är väl bara att acceptera.
Jag har precis kommit hem från att ha åkt skidor en vecka i sälen, nice. Nästan allt var öppet, 1 meter snö så jag klagar inte.
Atom Feed (xml)