Det här med nätdejting

Jag sa till mig att själv att avsluta mitt konto och ja det gjorde jag men startade det på en annan sida. Vet inte jag har en kämsla att jag inte borde avsluta det bara lägga allt på lite is att inte ha det så intensivt, det blir lite som ett gift, svårt att stå emot. Jag får uppmärksamhet jag inte får annars, jag får komplimanger som får mitt självförtroende att stiga upp.

Jag har sagt vid tillfällen att denna chatten känns annorlunde den känns speciell och det trodde jag med fram tills idag. Känns nästan som jag chattat med min själsfrände och det bästa är att han känner detsamma. Jag har chattat med en kille som verkar vara äkta och sann, han vågar prata om känslor och lämna ut sig öppet för mig och jag för honom. Han visar sina brister och det som verkar helt underbart. Ni som har följt min blogg som inte är många tänker ja nu är hon där igen i fällan men kanske inte. Och som vi sa att skulle det inte klicka i verkligheten har vi hittat varandra som jätte bra vänner. Jag ska hoppas nu jag ska faktist våga det men utan att ha förhoppningar hur nu detta kan gå till. Jag ska också hålla nyckeln till mitt hjärta ett tag även om det verkar som han är den sista människan på jorden som kan såra någon speciellt en tjej.
Nu låter det som vi kännt varandra hur länge som helst, vi har chattat 2 gånger idag dock 3 timmar. Men jag brukar har rätt med min magkänsla mitt sjätte sinne jag hopas att jag även har det nu...

Men det är svårt det där med nätdejting, det som känns så äkta och ärligt på internet är egentligen en enda stor lägn det har jag ju sett innan men jag ska inte grubbla det jag ahr kommit över dtt tack vare en viss pojke som fick mig att inse vissa saker.

Dom äsger man ska alltid ge någon en andra chans på att förändras om dom får den chansen men spiller ut den ska man då också ge dom en tredje? Det gjorde jag och ett tips gör det inte!!

Nej en bok nu på detta inlägget känns ju inte helt fel...