Det är med sorg i mitt hjärta

som jag har lämnat Binx på djursjukhuset igen...
Än en gång har han blivit sjuk och sämre. Har nog aldrig sett han så dålig som idag.
Nedsatt andningsfrekvens, apatisk (du kunde blåsa på honom utan att han reagerade) kaskad kräkningar och han drog sig allmänt undan.
Jag var i valet och kvalet om jag skulle vänta till imorgon för han trivs inte jätte bra på djursjukhuset, men nu i efterhand känns det bra att han fik komma in. Det var samma vetrinär som förra gången. Så jag slapp att berätta hela historien om Binx och att bli ifrågasatt.
Jag tog dock upp detta med att få låta honom somna in, för att se honom lida är hesmkt, men samtidigt mellan skoven mår han hur bra som helst. Men jag har tillsammans med vetrinären lagt upp en bra plan, så jag har tagit ett beslut på vägen.
Är han inte bättre imorgon ska han få somna in e han bättre ska han få en sista chans genom att träffa en mega expert på mag och tarm problem som ska gå igenom honom grundligt och sätta in bra mediciner.... Kommer skiven tillbaka trots de medicineringen ska han få somna in då. Detta är nåt som får mogna hos mig. Den som inte träffat Binx förstår mig inte. Dom som har inställningen att dom inte tycker om katter älskar tom Binx.
Han är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Inatt kommer jag vara livrädd att telefonen ska ringa...