Trött på det jag ser...

Jag är så trött när jag ser mig i spegeln. När inga kläder passar längre.
I drygt 2 månader har jag inte fått dans mina timmar jag har mestadels gått hemma. Jag får inte träna på gymmet. Klart jag går upp i vikt och klart jag tuggar för att jag tycker lite synd om mig själv och för att tiden ska gå lite snabbare.
Men nu får det vara slut, just nu e jag så desperat att jag inte vet vad jag ska ta till.
Camebridge kuren går inte för den tål jag inte, där är sojaprotein i deras produkter. Xtravaganca jag då måste jag ta mig in i helsingborg samt vara medlem för att få köpa deras produkter.
Viktväktarna går för långsamt just nu men är bra långsiktigt. men just nu behöver jag se ett resultat snabbt för att inte gå under helt. Jag skäms så över min kropp.
När jag var hos sjukgymnasten idag det enda jag tänkte på var hur mycket låren flöt ut på britsen när han undersökte knät.
Vill hänga över varenda spegel för dom får mig just nu att må dåligt.
mitt hjärta sa att du har säkert gått ner nu bara efter att vi går varje morgon innan frukost 30 minuter men istället fick jag bakslaget att jag gått upp centimeter istället.

Inredningsparty

Var på inredningsparty igår hos min svägerska. Dom som var där och visade sitt UNDERBARA sortiment var zbh.se
det inhandlades två stycken lyktor och ett jätte fint fat, får visa det sen när jag har fått det...

Så arg på mig själv.

Varför ska jag bli så svartsjuk inser jag inte bara att det förstör.
Visst att jag har varit svartsjuk innan men inte så som jag är nu, och på sånt som är gammalt. Alla har ett förflutet inklusive mig själv men vi hanterar det olika det är väl det som gör det jobbigt.
Jag vill helst radera och glömma delar men inte han.
Men det är mest en del jag inte tycker om, antagligen för att det tog sån tid innan han förstod att det var jag som var den rätta. Vad säger att han inte ska gå tillbaka till henne då egentligen, hon gjorde ju som han sa hela tiden och hade ingen egen vilja...
Jag blir svartsjuk när jag är rädd att förlora, jag är rädd att förlora dig till henne. Jag är rädd att du inte är lycklig med mig, men Linda släpp tankarna han bor med dig.
Ju mer jag tycker om någon ju mer rädd blir jag att förlora personen...
Men vi får se jag kämpar för att hålla tankarna borta, jag har bett honom om hjälp så jag inte ska behöva vara så rädd hela tiden.
Två veckors semester snart då vi kan tillbringa tid tillsammans, och upptäcka världen eller ja iaf sverige/ skåne.

Födelsedag i Malung.

'

Jag Blev väckt med "underbar" sång på morgonen på hotellet. Bill hade fixat en bricka med te och ljus, lite myspys...fick paket av Emma, ett tårtfat som jag önskat sig, sånt med flera våningar, samt en typ av ljusdekoration. Bills present fick jag ju på kalaset innan när han inte kunde hålla sig mer, mitt nya favorit halsband.
Vi gick ner och åt frukost.

Efter frukosten hade Emma och Bill varit och köpt min favorit tårta, en rosa prinssestårta med texten Grattis Linda under tiden vi åt den på hotellet pratade lite om vad vi skulle göra idag, jag vill klättra igenom en sån höghöjdsbana som hade öppnats här. Så vi körde till Kläppen där vi brukar åka skidor på vintern där den här banan fanns... Vi gick igenom säkerhets rutiner samt hur man kopplade in sig i dom olika vajjrarna. Sen var det bara att klättra, jag var först. Det var rätt högt med 15 meter, men en utmaning. Det var väl också lite mer fysiskt ansträngande än vad jag hade föreställt mig.

Sen åt vi en jätte god middagsbuffé på hotellet, huvudrätten vad mozzarella och tomatfylld kyckling med potatisgratäng och basilikasås, riktigt gott och allt som var där till med.
Därefter bar det av till Orreskogen, stället där man dansar nu under dansveckan. Scotts spelade denna kvällen. Det blev en hel del dans :D

Klicka gärna på klätterbilden för att se filmen om klätterbanan...!!!

Vejbystrand

En av mina favoritbilder som jag har tagit.
Den är tagen när vi var ute med båten, pågarna åkte wakeboard och jag var första fotograf men jag fick ta lite andra bilder också...


När min älskling hoppar, ja inte högt men allt ett hopp.

Födelsedagskalas...

Efter lite om och men blev det ett toppen kalas för mig igår...
Hmm vad fick man för trevligt då?!
Jo bakmaskinen jag längtat efter, nu slipper jag äta samma bröd varje dag :D,
jag fick en berlock till mitt tomas sabo halsband, en flytväst (hehe tack mamma). Och bland det bästa ett Efva Attling halsband av Bill. Hennes nya Magnolia fick jag, helt underbart.

Ute med båten...

Hehe hittade en rolig bild när jag laddade över bilder från kameran.
När jag och bill var ute med båten häromdagen kom där en dans segelbåt, han seglade rätt så nära och vinkade på oss, när han sen är jämsides med oss ser vi att han är spritt språngande naken. Självklart tar jag snabbt upp kameran och fångar rumpan på bild :D






Självklart hade vi en mysig picknik på båten...

Det är med tunga steg.

Det är med tunga steg man precis går framåt, stegen blir tyngre ju närmare jobbet man kommer. Precis vid dörren kommer tårarna, nu blir allt klarare och man börjar fatta lite att det faktist är verklighet.

Att en människa man knappast kunnat stå närmare kan med kärlek göra något sådant, hur man kan li så egoistisk, att om inte jag kan få henne ska ingen annan heller få henne.

Hur kärlek kan förvandlas till den typen av våld.

Detta händer oftare än vad man tror men man bläddrar förbi det i tidningen med en jobbig suck inte nu igen. Men denna gången kan man inte bläddra förbi det, för vi alla är uppe i det. Vi lever i det och får stå ut det, vi alla tillsammans.
Fasst vi inte pratar med varandra finns vi alla där som stöd till varandra.
Vissa gråter andra håller det inom sig…

En tragedi har slagits ner mitt bland oss, mitt i vår vardag som inte alltid är så lätt. Men en sak vi alla kan komma överens om är att vi alla är glada för det tid och de minnen vi fick tilsammans med dig.

Vila i frid 

God Natt gumman!

Med sorg i hjärtat måste jag meddela att Madicken har fått lämna oss här. Hon har nu flytt upp till Binx dit hon har velat sedan september förra året.

Trots hennes lite konstiga personlighet och hennes charmiga utseende kommer jag sakna henne oerhört mycket.

Bill, Nerissa och jag fick en mysig stund med henne dagen innan, hon låg och umgicks med oss i soffan och bara mös.
Dagen efter slog det slint i huvudet på henne och hon blev totalt förädrad. Men det är dagen innan vi alla ska minnas tillsammans.

Ett ljus i köket är tänt i hennes minne.

Madicken vi älskar dig…!

Tack för mina vänner.

Vad hade jag gjort utan mina vänner och en extra vän?!
Hur mycket man kan fundera och krångla in sig i sina egna tankar. Att något som egentligen inte stämmer helt plötsligt kan låta jätte rätt i huvudet och ju mer man ältar det och ju mer hjärtat rusar iväg ju mer rätt känns det.
Det är då det är tur jag har mina vänner som stoppar mig och hjälper in mig på rätta spår igen. Som leder mig rätt och hjälper mig se en positiv väg istället för att se det  negativt.

Jag är så rädd att jag ska förlora, förlora det jag har kärt nu. Att jag ska förstöra det med alla mina tankar. Jag vill verkligen ha det kvar. Det är inte min mening, jag försöker verkligen. Det är egentligen mig felet sitter hos, det är mina tankar som rusar iväg.

Jag vet det är allvar, varför kan jag inte bara ta det och acceptera det, varför ska den bästa tiden bli så jobbig. Varför ska jag inte bara kunna åka med och njuta?! Jag vill glömma allt det jag har i bagaget och leva i det jag har nu, men det är jätte svårt.
Tänk om det fanns en delete knapp i livet. Jag själv hade kanske inte velat använda den, det är ju trots allt alla händelserna i mitt liv som har skapat mig till den människan jag är idag. En människa som vissa älskar och andra inte. Någonstans är jag ändå stolt över vem jag är idag med sina brister. Men andras skulle jag vilja deleta. Eller vill jag det?! Då tar jag ju bort det som har skapat dom till det dom är, tycker jag om personen då?! Men det allra senaste skulle jag vilja radera då, så jämkar jag lite med mig själv.

Som sagt tack till alla stärkande kommenatarer och peppringar från alla. Ingen nämnd ingen glömd…

Kramar om!

Promenad

Promenad i 1½ timme med Jennie och Lilly idag…

Rätt mysig utsikt…

Lilly och jag!

Vila i frid!

Så jag då har jag gått igenom det andra värsta jag har gjort i mitt liv. Binx har fått sin egen plats. Han har äntligen fått ro… Här kommer lite bilder från gravsättningen…

 

 

 

 

 

Själva urnsättningen..

 

 

 

Blommorna där jag satt i en bild på binx.

 

 

 

 

 

Den preliminära stenen till den riktiga kommer.

 

 

 

Lite senare på kvällen när jag satt dit ett ljus till honom…

 

 

 

 

 

Sov gott min älskade vän!

Imorgon är det dags…

Klockan 10.00 ska det ske. Äntligen ska Binx få sin förtjänta plats. Nu ska ha  få riktig ro…

Han ska begravas på Helsingborgs djurkyrkogård, jag och mamma ska dit. Det kommer bli jätte jobbigt. Vi hade vårt uppdrag idag som blev lite mer komplicerat än tanken var från början. Jag ska ha Binx med mig för alltid. Där är dom som tycker jag är knäpp men varsegoda då!Jag har köpt mitt fina halsband och graverat det med Binx namn på, nu har jag en del med mig alltid så jag aldrig ska glömma honom.

Min syster är väl besviken att hon inte kan vara med men jag ahr lovat att när hon kommer hem ska vi sätta dit hans sten som jag köpt och plantera en blomma hos honom och så. Stenen är perfekt.    

Första buggtävlingen har gått av stapeln…

Igår fredag bar det av till Lidköping och Rörstrands open. Min och Bills första buggtävling. Vi hade min mamma Eva med som hejjarklack.
Vi åt ute på en italiensk resturang igår när vi kom upp till det underbart söta och finsa hotell. Alla rum induviduellt inredda i gammal bevarad stil. Kristallkrona i taket, och i det ena sovrummet var det nog 4 meter i taket.  Badrummet hade jag lätt kunnat ta med mig hem direkt. Vi kom i säng i bra tid (ja ibland är jag duktig). Klockan 8 tror jag att jag blev väckt, dags att äta en bra frukost. Gott!

Vi träffade det andra paret som också skulle tävla från danshuset. Vi bestämde vi skulle köra till Folkets park tillsammans. Nu började jag allt bli lite nervös…
När vi kommer dit fick jag en liten smärre chock. Hårspray yrde i hela lokalen, 10 åriga tjejer står och blir sminkade och stylade av sina föräldrar, helt plötsligt blev jag rejält nervös och kände mig totalt oförberedd.
Jag hade på mig det jag hade tänkt och hade väl sminkat mig sådär lagom. mitt stora problem tyckte jag var om jag skulle ha uppsatt eller nersläppt hår typ…

Där kommer helt plötsligt den värsta surprisen, som gjorde mig riktigt rejält nervös. Vi fick se vilka som skulle dömma, nu föll allt på plats. Jo vår egendanstränare och ägaren till vår dansskola skulle dömma oss plus en till. Shit.

Vi dansade in oss och provade golvet, finnemang…

Nu blir jag lite nervös till.
Såja nu är det vår tur, nummer 37.

Det är ju inte mycket jag kommer ihåg mer än att vi dansar till  Lions sleep  tonight. Samt ägaren till danshuset hans pingvin skor såg ett par gånger under dansen…

Jahapp nu var det färdigt, nu kan jag inte göra mycket mer åt det.
Shit pritutdelning, var e Bill? Mamma hämta honom.
På tredje plats Linda och Bill!
Vårt fina pris, fasst i gult. Min nya favorit mugg.
En tredje plats på sin första tävling, inte illa enligt mig. 2 dommare ville ha oss som trea och en oss som tvåa.  

 

 

 

 

Varför utsätter man sig för detta?! Nu längtar jag tills nästa gång :D

Då fick jag svar…

Hmm min anonyma vän svarade med en kommenatar, rädd för att jag ska bli ledsen och förlora hopp.

Det finns olika typer av hopp, jag vet inte vilket typ av hopp jag har för jag vet inte vem du är. Just nu vill jag knappt ha hopp om någonting men än att få ett namn på dig…

Så nej det är inte bäst att vara anonym…

Lite typiskt…

Typiskt med någon typ av matförgiftning nu precis innan tävlingen, lite matt men det ska gå ändå…

Tankarna snurrar runt…

Sitter i samtal…
Han vill att jag följer med honom till London och ser musikalen Mamma Mia. Men får han förhoppningar då vilket han inte ska ha efter vad han gjorde i lördags… Jag vill inte vara sån som han var mot mig. Klart jag vill följa med för jag tycker om honom som vän och klart jag hade velat se musikalen i London… Men kan han ta det som en kär vänskaplig sak. Och kan han se det på ett sätt utan att ta ut det som en vinst. Oj vad rörigt det blev, kanske förstår nåt ändå…

Hon är här

Hon är här,
hon gör mig så lycklig.
Du ligger i min famn,
värmer mig kroppligt.
Du spinner,
du värmer mig i hjärtat.
Jag klappar dig över ryggen,
du ser på mig med din magiska,
helt otroliga blick.
Du får mig att le när du ser på mig.
Du ser mig le och du spinner bara mer.
Du är mitt allt, mitt gryn.

Konstigt hopp

En kommentar, vad betyder den. Vem är den ifrån, vem är du.
Är du den jag hoppas det är?
Om det är du jag hoppas på vill jag bara gråta, gråta av lycka. men hur ska jag någonsin få reda på det. Eller hur ska jag någonsin visa och få dig att förstå?!

Jag är jätte glad för dig, vad har du gjort med mig. hur har jag fått alla dessa tankarna från första början och inte kunnat släppa dom, när ska jag kunna släppa dom.
Minsta lilla vink så kommer dom när jag trodde du var glömd.
Jag vill inte glömma, jag vill vara där, även fasst allt är en enda stor röra.
Jag vill hjälpa fasst du inte vill ha den.
Jag kan hoppas att den är från dig men vem vet?!

1 dag och 22 timmar kvar.

Någonstans i all röra i huvudet idag blir jag glad, jag kom på att det är endast 1 dag och 22 timmar kvar tills hon kommer hem till mig.
Jag behöver henne verkligen nu. Det ska bli hon och jag forever. Binx finns kvar i mina tankar, jag tänker alltid på honom, flera gånger om dagen och det kommer tårar ibland.

Se så söt hon är. Nu e färsäkring och så fixat. Man lärde ju sig från förra gången hur viktigt det är med försäkring. Ja jag hade den högsta försäkringen på Binx med, och tur var det…

 

 

Dansträning

Igår, söndag när det var träning så filmade mamma mig och bill när vi dansade. kul och väldigt nyttigt att titta på i efterhand. Här kommer ett av klippen :D

Hoppas det går lite bättre på tävlingen sen :D

Om jag vore en superhjälte

Jag är en sorlig melodi...

 

En sorlig melodi är vad jag är, en mycket fin men sorlig.
Vet inte om jag ska gråta eller bara låta en och annan tår falla...
Även om jag känner mig hedrad och "glad" så är jag sorlig...

Så irriterad jag blir...

Nu får man ta skiten, skiten för att du inte har kunnat bestämma dig på ett par månader. För att jag har varit ett andrahandsval och nu blivit det första valet. Alla har sagt till dig hela tiden men det sket du fullständigt i och nu e det jag som får ta skiten. Alla dina planer du har haft och förhoppningarna du kommit med har bara rykts undan och sårat. Det är ju kanske inte det mest upplyftande att vara ett andrahandsval och den som det duger med när du tröttnat på den förra. det gör att man tappar intresset som fanns där, men det tycks du inte förstå. För nu vill du och det finns bara du i dina tankar hur du vill och hur du tänker just nu.

Jag dansade nästan 8 timmar förra helgen mycket för din skull, visst jag ville också men jag kan egentligen inte så mycket. Jag fick ta högsta dosen av min smärtlindring för att orka med förra helgen och nu får jag en stor kur på voltaren i 10 dagar efter det. Och du kan inte stå ut att dans våra 2 timmar imorgon som är ordinare när vi bara har 3 veckor kvar till tävling för att du är ledsen, vem fan är inte ledsen?!

Jag...

Sån e jag, jag kan inte alltid hjälpa det.
Ibland är de bara så mycket som rör sig i huvudet på mig, och jag kan inte riktgt reda ut vad som händer nu och vad som har hänt, vad jag egentligen är ledsen för.
Jag vill inte belasta andra, specielt inte innan jag själv vet vad det är.
Just nu är det mycket som rör sig i huvudet, en del vågar jag inte skriva här, för jag vet inte vilka som läser och vissa djupare saker vill jag inte vissa ska veta, mina innersta tankar. Då försöker jag bara göra små vinkar som vissa kanske förstår ibland, ibland förstår jag själv inte dagen efter vad det är jag har vinkat.

Jag känner mig ensam, jag vet jag har dom mest underbara vänner man kan ha, men det är inte allt, jag vill känna närhet som betyder nåt för mig. jag vet jag är välkommen hem till mina vänner när jag får dessa tankarna, men ibland vill jag bara stänga in mig själv hemma och bara vara jag. Ibland blir det värre av att umgås med folk för när jag kommer hem igen till en väldigt tom lägenhet blir allt hundra gånger värre än innan jag gick hemifrån. Jag har inte ens min Binx som möter mig i dörren längre, han som var mitt allt, vi hade allt. Han finns hos mig fortfarand jag vet, men jag kan inte krama honom, han kan bara krama mig och min själ.

Jag vet att allt ska komma när jag minst anar det, det är då lyckan kommer, men det är så ofta den har ryckts bort från mig igen när jag trodde jag funnit den. Hur vet jag då när lyckan och kärleken är äkta, jag har vid 3 tillfällen trott den var på riktigt, första gången var väl mitt eget fel att jag gick därifrån men det var ingen lycka i den psyiska nedvärderingen där jag inte var värd någonting så egentligen är det väl bara 2 gånger då.
Jag vet jag är ung, men jag känner mig inte som 22 i huvudet, jag har varit så mycket längre och tagit steg tillbaka jag har backat ofrivilligt, och bara för att jag gör det försvinner inte min mognad och min önskan om det jag vill ha. Alla i min närhet har det mer eller mindre...

Inte blir det bättre av att dom jag en gång trodde var nåt, som sa att dom inte var redo träffar någon senare, e det mig det är fel på?
E det mig ingen vill leva med,
dela sitt liv med,
skratta med,
gråta med?

Nu är mysstunden över...

Såja nu har jag och Lilly tillbringat en mysig kväll ihop. Det har varit mysigt att ha henne här för mig själv, bara hon och jag, ingen av oss som dömde, bara hon och jag här och nu...
Jag sparkade ut J och M så dom fick ut och äta och gå på bio, det behövde dom, kul dom uppskattade det. Jag fick en jätte fin tulpanbukett, hade dom verkligen inte bheövt. Jag är deras vän vilket betyder att jag alltid ställer upp så långt det går.

Jag blev så glad när dom sa att dom kände sig trygga med att lämna henne här hos mig, att dom tyckte jag hade bra hand om henne, blev nästan tårögd, dom orden betyder så mycket för mig... Vill att dom ska lita på mig och våga låta henne vara här. Tack Lilly för en mysig kväll, vi får göra om det en dag..

Puss på dig!

Vilken dag...

Då har man kommit hem med kråkor i huvudet, japp ingen fin fågelsång är det.

Började med att det är rätt tungt på jobbet, mest psykiskt. När jag äntligen får åka hem, får man ett stenskott mitt på framrutan :D max en sten fanns på ehla den vägen, japp den satt i min ruta sen...

Sen fick man klart ett jobbigt samtal, ja vad ska jag göra. Det är inte mig det har hängt på från början, det är du som har velat fram och tillbaka. Att hela tiden komma med en massa förhoppningar och planer och sen bara dra tillbaka dom, det förstör och det sårar. Så vad ska man göra, jag kan inte bara trolla tillbaka en gnista som helt klart fanns där en gång.

Om du velar nu och har velat hur ska du göra sen, kommer du aldrig kunna ta ett beslut?

Hurtig torsdag...

Snacka om att vara hurtig idag.
Klockan ringde 06.55, tvättiden börjar klockan 7. Ner och slängde in de 2 första maskinerna, dom tog ca 40 minuter. Så jag smiter upp i sängen tills klockan ringde igen :D

Så klockan 07.40 står jag och manglar mina sängkläder, japp jag e stolt.

Klockan 10 var jag på röntgen, ja jag fick en mycket sexig klänning.

Sen bar det av hemmåt igen (nej jag vet inte långt alls)
Damma, pusta insidan av fönstrena (ja än så länge) dammsuga, coh tvätta golven. Så nu har jag precis avnjutit min middag, heta räkor (se receptet nedanför)

Heta räkor:
Hacka vitlöksklyftor efter tycke och starkhet. Fräs det på stekjärnet tillsammans med Sambal oelek. När det legat och gottat sig häll på sån färdig pastasås baserad på tomat. Jag brukar använda med vitlöksmak men det är valfritt. Sen lägger du i sånna stora räkor så dom bara blir lite varma. Jag brukar ta bort svansen innan så man kan äta lite mer glamoröst.
Servera detta tillsammans med spagetti.
Smaklig spis!

Nu är det snart dags för hem och villa mässan i malmö, tåget går 15.10.

Korg med frukost...

När jag kom hem imorse stod där en korg där nere utanför porten med mitt namn på, och på baksidan stod det, "Ta med mig upp och njut av en god frukost".

Snacka om jag blev förvånad, anande vem det var men var inte säker, men det stämde.

Tulpaner, bullar, varm choklad, rök/kokt skinka, brieost, vindruvor och en apelsin.
Ja det var gott.

Tack!

Landskrona lasarett

Min farmor e sjuk, inlagd sedan en vecka tillbaka.
Jag säger bara som så vilken himla tur man själv är inom vården så man kan sätta lite krav och pressa dom lite.

Mamma frågade vad dom hade för plan nu när dom inte kunde genomföra en gastroskopi, ja nje men vi tar varje dag som dom kommer, Men nån liten plan måste dom väl ändå ha. Så nu fick man säga ifrån lite.

En sjukgymnast ska tittå på henne imorgon få upp henne och gå lite, för piggare blir man inte av att ligga där i sängen alltid, gjorde hon iofs hemma med men då kan dom lika bra säga att hon är medicinskt färdigbehandlad och skicka henne någonstans.

Jag stod väl inte helt högt i kurs idag när jag nämnde att hon kanske inte kan komma hem igen utan får kanske komma till ett annat typ av boende.

Får se om jag klarar gå upp imorgon och få in e schemat att jag ska ner till ronden så jag får prata med doktorn också. Man e så van på jobbet att där alltid är en läkare någonstans i närheten men inte här minsann.
Här såg man bara en massa allmänt förvirrade sjuksköterskor och undersköterskor, då man ska vara rätt glad att dom kunde säga hej på svenska. Dom gamla kan ju itne förstå någonting. Absolut att dom också ska få jobba när dom kommer hit, men dom får ju kunna behärska språket med. Kul att läsa en journalanteckning efter dom *not*

 

Att plugga eller att inte plugga

Jag är sugen på att läsa vidare, att göra kalrt min utbildning, det vill jag verkligen, men hur ska det gå till?!

För det första är jag rädd att plugga igen, ska jag bli lika sjuk denna gången för folk inte kan ta hänsyn till min allergi?
Jag vill ha kvar min lägenhet som jag köpte, men klarar jag det själv?

Tänk om prinsen på den vita hästen kom ridande just precis nu, då hade allt löst sig. ja han behöver klart inte vara prins, det räcker att han ser någerlunda bra ut, är lagom snäll och trevlig... OSm sagt jag låtsas som jag minst anar det hela tiden.

Jag vill bli färdig sjuksköterska.

Kan distansutbildning var nåt, då kan jag planera mitt pluggande så jag kan jobba lite samtidigt, och får behålla min lägenhet, jag slipper den ständiga oron över att bli sjuk i skolan, men går det när den är så ny. Den ska starta nu i vår för första gången, men jag har ju redan kommit 1½ år framåt, så frågan är om det går att hoppa på en ny utbildning då?! Ska ringa och prata med en syo på skolan tänkte jag. Det hade ju varit lättare att gå i Kristianstad igen så jag följer den planen men om det inte blir nån distansutbildning i kristianstad för min del blir det Lund istället.

Ååå ångest.
Jag vill bli färdig..

Nerissa

Jag tror inte jag har presenterat Nerissa här på bloggen. Nerissa är en underbar Helig birma som jag har fastnat för. Den 21 mars ska hon flytta hem till mig. Nerissa är en BrunSköldpaddsTabby. Hennes Pappa Grappa är son till min binx syster.

Det är det närmsta jag kan komma Binx. Även fasst jag tror att många andra katter är uderbara. Och jag vet att Nerissa inte alls behöver bli som Binx.

Hon är en katt som nu håller uppfödarna sällskap i soffan varje kväll. Hon ligger och myser i sängen, en riktig puss katt.

 

 

10 Veckor.

 

 

 

 

 

 

                                                               8 veckor.

 

 

 

 

Övervåld inom polis och väktar branschen

Såg ett videoklipp på en 15 årig tjej som blir brutalt misshandlad efter att ha sparkat av sig skon i häktet på en polis, lagom sjukt.

Man kan väl säga att dom använder sig lite av övervåld. ilket man tyvär ser i sverige med, kanske inte av denna graden får man hoppas.
En gång när jag var ute såg jag vakterna ta tag i en kille, använde rejält övervåld. men det är väl deras dåliga sätt att visa hur starka och duktiga dom är...

Länken till klippet!

Ekebo på kvällen...

CC & Lee på Ekebo, laddad för en kväll full med bugg :D

Skulle köra och hämta Bill för att vi sedan skulle dit, ja på vägen dit fick jag ju först väcka honom. Han sov som en gris hemma och sen var han lagom förvirrad. Jaja vi hade lite uppdrag innan ekebo, lämna sprit till fidde på en fest.

Vi gick in en stund, skitroligt :D

Singstar, rumpor och fall med duns rätt ner i golvet sammanfattade väl den kvällen :D
Fidde är inte klok kan man väl sammanfatta det... Han står och dansar i bara boxer bakom min när jag sjäng singstar, märkte jag det?! Nope, till slut kännde jag nåt flås i nacken... Men Fidde då, så springer han ut. Sen var han väl tvungen att hitta på nåt roligt igen. Så han springer in i boxerna igen, glider ner på golvet och kasar, så han kasar bort mina fötter, Duns ner i golvet, aj. Förlorade singstar gjorde jag ju då... Skandal, har inte hänt för ofta.

Ja till ekebo kom vi till slut, efter ett ex antal till försök att övertala oss att stanna och festa med dom.
Jätte bra kväll var det, en massa fart, och en massa bugg. Lagom mycket folk så man kunde dansa utan att trängas, men ändå inte folktomt.

Ja så klockan halv 3 var jag hemma, helt slut efter en lång dag. Så vetevärmare på höfterna och en värktablett i magen som jag gott sen...

Wieee

 

Äventyr efter jobbet

Jag och Bill skulle idag titta på DM i bugg i sjöbo.
Vi hade planerat det hela bra, tävlingen började 12, men då blir det lagom att han skulle hämta mig på jobbet i lund så kör vi dit sen.

När vi kommer innanför dörrarna i Färingahallen hör vi en massa applåder, Woho det är i full gång...

-Oj det är prisutdelning...
-jaja dom kanske delar ut efter varje klass...

Vi har stora förhoppningar på att det är så...

-Nope, men det vinnande paret har kanske en vinnar uppvisning...
-Nej...

Nej men detta var ju trevligt, då åker vi hem igen... :D

Mycket trevlig dag i Sjöbo.

 

Det händer lite...

Nu händer det lite här på bloggen, jag filar och donar och försöker pyssla lite.
Nu ska jag bara få koll på det där med flikarna bara, men det var inte helt lätt, men jag mailade han som har gjort inlägget om flikarna, får se om jag får napp.

Har beredskap inatt, skulle varit min tredje natt, ringde precis in men det verkade lungt så nu ska jag krype ner i sängen...

Tack för fastlagsbullen Bills mamma ;)

 

Ett steg i en riktning

Jag har tagit ett steg i min blogg och jag hoppas det är åt det bättre.
Jag har bytat tema på min blogg, jag gillar stilen jätte mycket.

Samtidigt som jag bytte till denna stilmallen funderade jag på att strukturera om min blogg, ta bort inlägg och hitta mer min genre, men sen slog det mig denna bloggen det är ju jag, det är denna jag är och jag ska inte skämmas för det. Här står ju rätt mycket om mitt lite "galna singelliv" men varför ta bort det, det skulle vara som att radera bort en bit av mig och mitt liv. Så än så länge får det vara kvar.

Även om jag nu i efterhand kanske ångrar nej det är fel ord mer att jag kanske hade gjort det lite annorlunda så är det en del av mig och utvecklingen av den jag har blivit, om det är bra eller dåligt ja det vet jag inte vad andra tycker men jag gillar det...

En helt underbar bok.

Inatt läste jag ut resten av min bok som jag fastnade i så mycket.

"Innan jag dör" av Jenny Downham.
Den är skriven om en flicka på 16 år som har leukemi, som 16 åring har man inte hunnit uppleva så mycket, därför gör hon en lista på allt hon vill göra innan hon dör. Det är allvarligare saker som lagbrott men också nåt så fint som att hitta kärleken.

Hon gör sin lista mot sin fars förtvivlan.
Det är en fin beskrivning av hela livet och den sista tiden. HUr hon har alla omrking sig.

Jag tyckte från början att boken var jätte bra med när jag hade en tredjedel kvar av boken hände något, den blev ännu bättre.
Att förklara en del som man aldrig själv har upplevt med dom orden, ja det är helt otroligt. Så jag satt på expeditionen inatt och fällde tårar när jag mer och mer närmade mig slutet, för jag visste vad som skulle hände och jag ville inte att det skulle ta slut.

 

Alla borde ha det avslutet som hon fick.

En bok jag kan rekomendera till alla.

Underbar!

Det lyser en stark stjärna

En stark stjärna lyser utanför min lägenhet, så man alldeles lagom kan se den från min plats i soffan. Man ser ingen annan stjärna därifrån och den är extra stark. Jag vet precis vem som sitter där på och ser och begrundar oss i vardagsrummet, jag i soffan och madicken i fönsterkarmen. Jag var rädd att han inte skulle hitta hit, hur kunde jag någonsin tvivla. Så nu sitter han där och tittar och ser till att jag och Madicken har det bra, så bra det går utan honom. Skönt att ha honom så nära, jag har hans skyddängel på min ankel också, han skyddar mig och hjälper mig ta rätt beslut i livet.

Tack Binx för att du fanns och gjorde ett helt otrolig avtryck i mitt och många andras liv, jag är också tacksam att du inte försvunnit helt utan du visar dina små livstecken överallt.

Jag älskar dig för evigt Binx!

Svar till kommentar föresten...

Jag fick ett svar till mitt inlägg om mitt år 2008.

En anonym som hade läst min blogg det tackar jag för. Men du sa även att vi tjejer inte behöver killar...

Nej det är vad vi vill tro och vad vi vill kämpa för men utan killarna eller utan tjejerna, utan kärleken överhuvudtaget hade människan gått under. Visst vi hade kunnat gå över till ett mer djuriskt beteende att bara skapa utan kärlek. Men vad gör dig då lycklig?!
Jag har många gånger sagt att nej nu klarar jag mig utan männen men det kommer jag aldrig göra och har aldrig gjort och tur är kanske det...

Såja skärpning!

Såja Linda nu är det skärpning. Nu har du din chans förstör den då inte. Jag har erkänt min osäkerhet på mig själv nu ska jag komma över den och kunna behärska den. Allt som kan vändas emot ska inte vändas emot, jag ska inte tänka så mycket hela tiden. När jag tänker på ett vis så tänker en annan på ett annat, tack för att jag får den möjligheten att tänka i den banan då annars hade jag bara snöat in mig själv i  mina tankar.

Så Linda pajja det inte nu, du kan och jag vet att du vill. Kämpa nu!!!

År 2008...

Vad hände året som gick, vad gick jag igenom. Vad skrattade jag åt, vad grät jag åt och framförallt vad upplevde jag?

Detta bli en påminnelse för mig själv för att jag kanske ska lära mig något av det...
Så jag börjar genom att titta igenom bilderna i mapen 2008 för att se vad jag kan finna...

De första bilderna som möter mig är från ett sexparty i februari, hon en fd kollegas vän.
En rätt trevlig kväll med singstar och leksaker i diverse storlekar och. Kvällen avslutades på Harrys blev lite skumt där, inget jag nämner här men jag kommer ihåg det.

Sen när jag tittar vidare kommer vi till den årliga skidresan som detta året blev skadornas år, blev inte min bror puttad i liften så han kvaddade knät och inte kunde åka på hela veckan så ramlade någon annan och vrickade nån annan del. Jag var också första barnvakt till mitt yngsta brors barn, det var han och jag den veckan...
För en gång skull var också den svarta offpisten öppen :D

Sen började väl mormors sjuka år, som tur var hade jag då jobb som säljare (japp jag strejkade från vården ett tag). Så jag åkte runt med mormor och hennes rollator till diverse doktors besök och hörcentralen. Men vad jag gör man inte för dom man älskar.
En av dagarna när vi körde från doktorn körde vi igenom helt underbara Pålsjöskog för att titta på vitsipporna, det var som ett hav med vita blommor i hela skogen...

Vi firade Morsdag  på båt resturangen svea här i helsingborg, mysig dag som slutade med att vi hamnade i tidningen :D

Sen kommer vi in på min karriär... Jag sökte ett jobb men fick ett annat, ja det duger det med och kvar är jag där än. Neonatal intensiven i lund, där jag träffade en av mina bästa vänner idag Jo...  En bild på en bebis på en neonatal intensivvårdsavdelning, inte från vårt ställe men visar lite vad jag jobbar med...

 

 

 

Sommaren närmar sig, och nästan som varje år kommer Lars Winenrbäck till Sofiero, likaså detta året. Men skillnaden fårn dom andra åren är att i år hade jag biljetter tillsammans med min bror och hans fru.
Har lite pinsamma minnen av en kille som bokade sista minuten biljetter dit för att träffa mig men vi dissade lite (som tur var). Lite vin och picknick blev det också. Men tro inte att den lilla skuren som kom skulle förstöra nåt, nje misann vi hade trevligt ändå :D

När vi ändå är i Juli månad så passade jag på att fylla år, jobbade natt då om jag inte ha fel för mig, så det blev tårta på jobbet. Sen kom festivalen till helsingborg :D Sista helgen i juli.
God middag på Dunkers kulturhus med extremt gott vin. Ja vinet var kanske inte toppen för min viktväktar kur men jag valde bra viktväktar mat... Viktväktarna gick faktist rätt så bra för mig, kasnke itne kilo mässigt eller jo för min utgångsvikt men tittar man på centimetrar gick det bättre och det är väl det som räknas...

 

I augusti blev det en helgsemester till kålmården med mamma och min äldsta brorson. Jätte mysig helg.

Där såg vi jätte mycket... Ni ser bussen på bilden här ovan, japp i den var vi. Tigrarna fick in tassarna långt in så det gällde att stå exakt i mitten av bussen annars slutade det inte bra. Tigrar är extremt stora när man står öga mot öga med dom. Vi såg också en gorilla som kräkte i sin hand och sen åt upp det, mmm jag vet kan inte tro vi är släkt med dom. Men det bästa enligt alla var nog delfinerna, vi såg delfin  föreställningen 3 eller 4 gånger, tur man hade brorssonen som älskade den så jag slapp skämmas för att jag ville se den så många gånger ;)

 

Efter sommaren hade gått så började jag att bugga, väldigt roligt, där träffade jag en av mina idag nära vänner B. Vi har så roligt ihop när vi dansar och nu är vi ju fassta partners i bugg med...

 

Vi hittar ett par bilder när jag och Jy skulle köpa färg till hennes  nya lägenhet, problemet var ju det att vi inte kom så långt innan det blev motorstopp, där tackar jag Martin som kom och bogserade bort oss så vi kunde ta min bil istället.

 

Sen kommer vi till en mycket sorlig period i mitt liv, min käre  Binx (mitt allt) orkar inte kämpa i sin sjukdom längre och vi tvingas skicka honom till himlen. Trodde aldrig jag skulle  kunna sakna någon så som jag gör med honom. Han var verkligen min livgnista, han som fick mig att stiga upp varje morgon. Så nu fick han aldrig sin inglasade balkong. Bilden här jämte är tagen ett par dagar innan och är den sista bilden jag har på honom som frisk och glad...

 

 

Ralf kommer till familjen, lillans lilla doggy. Ett litet charmtroll som alltid är glad och viftar på svansen...

December månad då är det tradition att jag och mamma åker till Göteborg och gör staden och Lisebergs julmarknad osäker. Där avlöser våra egna traditioner varandra, det ska vara likadant varje år. Lillan var också med i år det brukar hon inte vara.  Får bli en miljöbild härifrån annars vet jag nån som stryper mig... Jag blev ordentlig kramad av en kanin, han ville inte släppa mig, varmt mjukt och gosigt :D

Sen får jag för mig att köpa lägenhet mitt i allt och målar om. Sen är vi inne december månad och julen närmar sig. En jobbig månad rent psykiskt, mådde dåligt då, var mycket ledsen och hittade ingen julkänsla. Han jag trodde var han med stort h var inte det... Svek och tårar slutade det med, som vanligt ja men ändå inte, jag var kär...

Här någonstans är det club akut för andra gången. Då var det Jo:s tur istället för min att vara mest onykter, så kul vi hade och åter en jätte billig kväll :D
Träffade också en blåljus människa där ;)

Året närmar sig sitt slut... Det är nyårsafton hemma hos mig, jag, lillan hennes sambo, Jo och hennes sambo samt Molle och Ralf är här hemma hos mig och äter och myser och självklart åker singstar hem. Jag förstör en av sveriges bästa låter bara för att få poäng (Under ytan).

Det börjar nu smälla och regnbågens alla färger skymtar på det stora himla valvet. Där ute någonstans finns all min lycka...

Så nu får vi väl se vad året 2009 kommer att handla om...