Ett nytt jobb kanske...

Ett nytt jobb typ nu hade ju inte skadat.
Kvittar nästan vad det är bara jag slipper vara personlig assistent.

Jag trivs inte helt hundra på jobbet, själva arbetsgrejjerna och folket jag jobbar med trivs jag oftast med men hur chefen behandlar mig trivs jag inte lika mycket med.
På alla vikariat är där andra som går före trots att jag har varit där längre, nu har jag fått höra att eventuellt en ny som bara har varit där över sommaren som inte ens är utbildad ska få ett vikariat. Hallå, vad händer?!
Jag trivs med att vara timanställd att jag kan välja lite hur jag vill jobba, när jag ska jobba och vart. men att inte kunna planera sitt jobb och sitt liv är skit, att ständigt bli jagad...

Jag är bra på det jag gör så det är dom som eventuellt och min förhoppning förlorar en mycket bra undersköterska...

Stänga ute yttervärlden

När jag sjunker ner med kroppen under ytan sluter jag mig till mig själv.
Det enda jag hör är mina egna andetag.
Jag känner mina hjärtslag,
en känsla av att jag lever.
Jag stänger ute hela yttervärlden,
det är bara jag,
ingen stress,
inga andra...
Man får hålla ett hårt tag så man inte faller,
för vem skulle ta tag i mig?

Livet med motgångar...

Livet är inte lätt alla gånger.
Alla motgångar far på en lagom till man hämtat andan från den förra.
Ibland när det blir många på en gång undrar man hur länge man ska orka.
Att prata om allt känns bra för stunden men när man går hem eller lägger på kommer allt tillbaka.
Alla känslor, alla tankar man pratat bort översvämmar mig igen. Men det hjälper för stunden. För en tid känns känns det inte som att allt bara är dåligt och för en stund ser man ett ljus och en öppning, Men man får se till det lilla och vara glad även om det är svårt ibland.

Jag väljer dig

Jag väljer dig för att du betyder något för mig.
Jag väljer också dig för att jag vill lära känna dig, hela dig.
Jag vill se dina bra sidor men också dom andra. Jag vill dela det som är bra men också kunna stötta när det är mindre bra.

Det handlar om att kunna ge och ta, det är inte alltid man ser att man ger utan kanske bara tar, men det kan vara nåt litet som gör skillnaden.
Det är mitt val om jag vill stötta dig men också upp till dig om du vill ta emot det. Men jag önskar att du vill ta emot för jag vill verkligen ge. Ge dig stöttning och ge dig tiden.
Lämna mig inte för att det är tufft utan se det som ett sätt att komma närmare varandra, finns där en känsla så får man bygga på det och ta vara på den inta bara ge upp.

Oron

En oro kommer till mig på kvällen,
de oron som sprider sig i hela kroppen,
stannar tills jag somnar.
Oron liksom kittlar själen,
håller den vaken och tänkande.
Låt själen, hjärtat, låt mig få vila.
Hur mycket ska man orka innan jag kan få somna.
Alla dessa tankar, vart kommer dom ifrån?
Dom poppar upp från ingenstans,
från mitt undermedvetna.
Det jag inte vet att jag känner plockas fram,
och orsakar oron i min kropp...

Håll om mig

Håll om mig,
älska mig
snälla berätta vem du är.
Öppna dig och berätta din hemlighet.
Håll om mig
och låt mig får hålla om dig.
Visa hela dig, så jag kan älska hela dig.
Låt mig få veta så jag kan hjälpa dig,
eller i alla fall förstå.
Jag har valt dig,
för jag tycker om dig,
låt mig då tycka om hela dig,
låt oss förstå varandra.
Låt mig få hålla om dig,
låt mig få älska dig...

Hatar när dessa tankarna kommer....

Jag hatar nä jag får min intuition. Alltid när jag fått det så har den ju stämt, jag verkligen hatar det.
Men denna gången vet jag inte varför, för han är precis som vanligt, tror jag iaf.
Men när jag pratade med en av mina kompisar idag som har hört om alla mina intuitioner och gång på gång sett dom stämma. Så sa hon att jag ska försöka släppa tankarna men det är ju inte lätt när man alla gånger har haft rädd.
Om jag nu har fel vilket jag hoppas så får detta inte förstöra, att jag visar nåt att jag är osäker. men det kan vara så att jag är van vid att bli sårad och lämnad nu, lagom till allt börjar bli lite seriöst.
Jag hoppas så innerligt att jag har fel, jag tycker ju så mycket om honom.

Jag träffade hans mamma snabbt igår, han skulle bara lämna en sak på hennes jobb, han fick sedan ett sms "söt tjej".
Hmm varför ska jag då tvivla, om han inte hade velat hade han ju sagt till mig att vänta i bilen...
Ååå kan ingen bara komma hit och slå till mig...
Jag fick rådet att fråga honom idag, så jag tror jag ska säga typ att jag tycker att det känns jätte bra mellan oss och fråga om han håller med. Men samtidigt är jag rädd för svaret...
Får väl se hur det blir ikväll...

Ha en trevlig kväll alla!

Mys med brorssonen idag...

En hel massa bus med min brorson idag. Det är så mysigt att spendera tid med honom. Att bara vara utan att någon dömmer en. För han tycker om mig fasst man gör någon knasigt ibland.
Satt i mitt knä och tittade på Svensson, svensson idag, härligt. Jag fick inte lov att gå för honom, han vägrade släppa min hand så jag fick stanna till hans föräldrar hämtade honom.

Och trots detta får jag typ aldrig passa honom :(

Äntligen lycka men...

Äntligen känner jag lycka och är glad hela tiden, men jag kan inte låta bli att fundera och översätta allt som sägs. Varför kan man inte bara låta bli att tolka allt och bara flyta med?!

Jag har äntligen träffat någon som jag känner mig så glad med. När jag inte är med honom tänker jag på han hela tiden, när jag se honom så ler jag och blir varm i hela hjärtat. När jag kramar honom känner jag att han tänker detsamma. Men ändå är jag så rädd att förlora honom...

Att ha honom bredvid sig i sängen när man sover är helt underbart, att få känna en annan människas hjärta slå mig i ryggen när man somnar och när man vaknar, det är en obeskrivlig känsla. Det var så länge sedan jag upplevde den, så jag passar på att njuta nu...

Men jag är rädd att allt har gått så fort att han ska bli rädd, att han ska fly i rädslan om att det blir för seriöst...
Men jag måste lära mig att sluta tänka så och se till det jag får av honom.

För första gången på länge får jag tillbaka lika mycket som jag ger...

Låt mig nu vara lycklig i detta läääänge...

Äntligen...

Äntligen är jag glad, och äntligen känns det.
Det pirrar i magen och jag kan le.
Äntligen kan jag säga att allt känns så bra.
Efter en helt underbar dag, 7 timmar med dig kan jag snart lägga mig på kudden nöjd och belåten.

Längtar till julmarknaden med dig på söndag...

Kampen med mig själv

Jag kämpar med mig själv varje dag,
det är en kamp som aldrig kommer att ta slut.
Minsta okoncentration så faller jag djupt,
mycket djupt.
Hjälp mig upp igen när jag behöver det,
och stötta mig i kampen när jag är där uppe,
då man tror jag inte behöver hjälp.

Tvåsamheten

Dagen då jag ger upp hoppet om tvåsamheten.
Jag slutar nu leta efter det som bara sårar och förstör.
Jag ska nu intala mig själv som terapi att jag trivs bra själv, att jag ska finna mig själv och min egen självsäkerhet.
Alla missar har gjort att jag idag vet vad jag inte vill ha och att jag nu vågar ställa krav.
Jag är värd personen som jag vill ha, jag vill inte skämmas över personen och livet jag lever, utan vara fri med mina vingar.
Jag har det viktigaste av allt kvar, livet och mina vänner det som aldrig sviker.
Han dyker upp en dag, helt oväntat på den vita hästen, den dagen kommer allt kännas rätt. Men istället för att jag ska leta efter dagen får den nu leta efter mig...

Min långa resa.

När jag ser mig själv i spegeln, då ser jag en kvinna som vandrat en lång väg. En resa genom mobbing och osäkerhet.
Jag ser en kvinna som alltid kämpat, in i det sista och som alltid känner sig ensam.
Men när hon vänder sig om lite ser jag också att hon inte är helt platt, då börjar jag också se allt det där som inte syntes förut.
Att den där långa resan skapat en fantastisk kvinna som blivit så omtänksam på vägen. Hon har också blivit stark på resan, för hon överlevde ju faktist.
När hon sen tittar runt omkring kvinnan i spegeln så ser hon en familj som älskar henne och även ett par vänner som alltid finns där, så hon är ju inte alls ensam.
Ibland får man bara vrida och vända lite innan man ser hela sanningen.

Jag vill flyga till en bättre värld...

Jag vill flyga iväg till en värld,
en värld där alla är lyckliga och kan skratta.
En värld där jag kan skratta utan att ha dåligt samvete, en värld där jag kan le.
Tänk en värld där människor inte lider och är ledsna.
Tänk en värld där alla har det bra.
En värld som inte är svart och full av krig.
Utan en värld i regnbågens färger och full av lycka...

Lycka

Ett rus i magen far igenom,
snabbt så det kittlar lagom.
Man går och ler lagom hela tiden,
man kan inte riktigt sluta.
Man får en känsla av välmående,
även om där är en del annat som stör.
En massa positivt som gör att det negativa gömmer sig.
Lyckan hjälper att komma igenom det andra,
att komma igenom det svåra.
Lyckan finns nu,
ja hoppas den stannar.

Ensamheten

När dörren stängs
då kryper ensamheten närmare.
Mörkret kommer
tänder ljus men det kommer allt närmare mig.
Ensamheten sprider sig i kroppen,
den kommer ut som tårar
tårar som rinner längs med min kind.
Jag torkar bort dom men dom bara kommer tillbaka
när jag tänker kommer dom i allt högre fart.
Jag lägger mig med huvudet på kudden,
hoppas på att jag ska somna
och vakna upp dagen efter glad och inte mer ensam

Konfirmations text

Livet är uppdelat i steg och episoder,

varje steg är unikt för varje människa.

Konfirmationen är ett steg,
den hjälper dig att finna dig själv
och vad du står för.

Det kommer att ändras flera gånger på vägen
men du har kommit en bit och har fått verktygen.

Det man har lärt sig och det man har upplevt
inte bara om Gud utan om dig själv,
det ska man ta tillvara på.
Detta betyder kanske inte mycket just nu,
men om 5 eller 10 år betyder det mer.
Du kan då ta fram det ur livets lilla ask,
och titta på det,
vidareutveckla det
till just det du vill när du är redo.

Man är värd det man vill ha...

Jag hade ett samtal med en vän.
En vän som är i sitsen jag själv har varit innan.
En som sitter fasst i ett förhållande med ett väldigt dåligt självförtroende, som så även jag var rädd att ta steget vidare.
Hon precis som jag har ett värdelöst självförtroende...
Men mycket handlar om att våga titta på dig själv och säga att du är vacker, du är värd precis allt det du vill ha.

Vi hade ett sms samtal igår om pojkar eller män.
Jag satt på en dating sida och uttryckte mig klumpigt om ett par personer där och det satte sig på hennes huvud och tycker nu att hon är den personen som är mindre värd och inte är värd dom pojkarna hon är intresserad av. Klart man är värd dom!!

Anlednignen att jag uttryckte mig klumpigt är att jag har en typ av fantasibild av den perfekta kille jag vill träffa...
Man har ju provat sig fram nu och jag tycker inte jag är värd att ha nåt halvtaskigt förhållande.
Låter kanske divig nu och det är säkert många som tycker det nu men jag tycker alla är värda det coh ska inte nöjja sig med någon man är halvnöjd. Förhoppningsvis är det en person du ska dela resten av ditt liv med, ingen du ska lära dig bli kär i utan du ska vara kär i personen.

Då sa hon att utseende är inte allt, nej det håller jag med om. Att visst är det charmigt med intiligens och allt det där andra, men du ska väl i alla fall tända personen och när du tittar på honom/ henne ska du vara stolt över personen. Annars finns det en risk att du kanske drar dig från att med honom/ henne...
Sen är det tur att alla tänder på olika utseende, det är därför det finns en åt oss alla om man bara vågar se och ta emot.

Det är den samlade bilden som är viktig...

Mannen

En man, men ändå en pojke.

En som inte vågar visa känslor,
men ibland förvånar en.

Komplicerade saker,

sånt som kallas känslor.

Han har en sida som visas öppet för mig,

men har en han gömmer och inte vill visa,

men vad göms där bakom?

Jag vill se, jag vill se hela dig för att veta,

utan att känna hela dig vet jag inte vad jag ger mig in i.

Två steg fram och ett tillbaka, hela tiden.

Du förvånar mig med att visa en känsla,

men tar snabbt tillbaka den,

men trots det vet jag att den finns där någonstans.

Man hör så mycket om dig,
jag vet inte vad jag ska lyssna på
och vad jag ska sålla bort.
Även om det sållas bort finns det i tankarna.

Men trots allt detta,
alla skillnader
och alla tvivel
trots detta finns en attraktion, en känsla.

Varför?

Om oss

Här är jag,
där är du.
Så nära men endå långt bort.
Rädd för att ta steget,
steget från dig.
Men varför?
Håll mig inte kvar,
släpp på repet.
Glad för min olycka,
var glad för min lycka istället...