Ensamheten

När dörren stängs
då kryper ensamheten närmare.
Mörkret kommer
tänder ljus men det kommer allt närmare mig.
Ensamheten sprider sig i kroppen,
den kommer ut som tårar
tårar som rinner längs med min kind.
Jag torkar bort dom men dom bara kommer tillbaka
när jag tänker kommer dom i allt högre fart.
Jag lägger mig med huvudet på kudden,
hoppas på att jag ska somna
och vakna upp dagen efter glad och inte mer ensam