Mannen

En man, men ändå en pojke.

En som inte vågar visa känslor,
men ibland förvånar en.

Komplicerade saker,

sånt som kallas känslor.

Han har en sida som visas öppet för mig,

men har en han gömmer och inte vill visa,

men vad göms där bakom?

Jag vill se, jag vill se hela dig för att veta,

utan att känna hela dig vet jag inte vad jag ger mig in i.

Två steg fram och ett tillbaka, hela tiden.

Du förvånar mig med att visa en känsla,

men tar snabbt tillbaka den,

men trots det vet jag att den finns där någonstans.

Man hör så mycket om dig,
jag vet inte vad jag ska lyssna på
och vad jag ska sålla bort.
Även om det sållas bort finns det i tankarna.

Men trots allt detta,
alla skillnader
och alla tvivel
trots detta finns en attraktion, en känsla.

Varför?