Nu händer det lite här på bloggen, jag filar och donar och försöker pyssla lite.
Nu ska jag bara få koll på det där med flikarna bara, men det var inte helt lätt, men jag mailade han som har gjort inlägget om flikarna, får se om jag får napp.
Har beredskap inatt, skulle varit min tredje natt, ringde precis in men det verkade lungt så nu ska jag krype ner i sängen...
Tack för fastlagsbullen Bills mamma ;)
Jag har tagit ett steg i min blogg och jag hoppas det är åt det bättre.
Jag har bytat tema på min blogg, jag gillar stilen jätte mycket.
Samtidigt som jag bytte till denna stilmallen funderade jag på att strukturera om min blogg, ta bort inlägg och hitta mer min genre, men sen slog det mig denna bloggen det är ju jag, det är denna jag är och jag ska inte skämmas för det. Här står ju rätt mycket om mitt lite "galna singelliv" men varför ta bort det, det skulle vara som att radera bort en bit av mig och mitt liv. Så än så länge får det vara kvar.
Även om jag nu i efterhand kanske ångrar nej det är fel ord mer att jag kanske hade gjort det lite annorlunda så är det en del av mig och utvecklingen av den jag har blivit, om det är bra eller dåligt ja det vet jag inte vad andra tycker men jag gillar det...
Inatt läste jag ut resten av min bok som jag fastnade i så mycket.
"Innan jag dör" av Jenny Downham.
Den är skriven om en flicka på 16 år som har leukemi, som 16 åring har man inte hunnit uppleva så mycket, därför gör hon en lista på allt hon vill göra innan hon dör. Det är allvarligare saker som lagbrott men också nåt så fint som att hitta kärleken.
Hon gör sin lista mot sin fars förtvivlan.
Det är en fin beskrivning av hela livet och den sista tiden. HUr hon har alla omrking sig.
Jag tyckte från början att boken var jätte bra med när jag hade en tredjedel kvar av boken hände något, den blev ännu bättre.
Att förklara en del som man aldrig själv har upplevt med dom orden, ja det är helt otroligt. Så jag satt på expeditionen inatt och fällde tårar när jag mer och mer närmade mig slutet, för jag visste vad som skulle hände och jag ville inte att det skulle ta slut.
Alla borde ha det avslutet som hon fick.
En bok jag kan rekomendera till alla.
Underbar!
En stark stjärna lyser utanför min lägenhet, så man alldeles lagom kan se den från min plats i soffan. Man ser ingen annan stjärna därifrån och den är extra stark. Jag vet precis vem som sitter där på och ser och begrundar oss i vardagsrummet, jag i soffan och madicken i fönsterkarmen. Jag var rädd att han inte skulle hitta hit, hur kunde jag någonsin tvivla. Så nu sitter han där och tittar och ser till att jag och Madicken har det bra, så bra det går utan honom. Skönt att ha honom så nära, jag har hans skyddängel på min ankel också, han skyddar mig och hjälper mig ta rätt beslut i livet.
Tack Binx för att du fanns och gjorde ett helt otrolig avtryck i mitt och många andras liv, jag är också tacksam att du inte försvunnit helt utan du visar dina små livstecken överallt.
Jag älskar dig för evigt Binx!
Atom Feed (xml)