Just nu känns det som att allt det jag bryr mig om och älskar bara försvinner på ett eller annat sätt. Jag saknar min Binx nåt otroligt fortfarande, kan han inte bara komma tillbaka jag behöver honom... En bild, en stor tavla vad gör det den kryper inte upp och tröstar mig när jag är ledsen...
Snälla kom tillbaka gör mig glad igen...
Den andra delen har gått vidare, nästan hundra... "Hoppas fortsättningen blir lika lyckad som kvällen :) "
Mmm jag tror vad jag vill...
När man träffar dom man en gång dejat eller bara träffats lite smått så har dom antingen sambo eller iaf flickvän men när vi träffades var dom itne redo för förhållande typ eller nåt.
E det så att jag inte är typen folk ser som sambo utan bara som en vän dom kan be om allt eller prata om allt med? Jag vill vara sambo typen för jag vill inte bära alla dessa tunga kassarna upp för alla mina trappor igen... jag vill också ha en liten bebis och hus.
Efter alla gånger jag nu träffat dessa före detta dejter och alla deras sambosar blir jag mer och er deppig över att vara själv. Vissa hade jag inte velat ge bredvid dock och säga att detta är min sambo, men visst nån hade jag mycket väl kunnat tänka mig det...
Just nu avlöser besvikelserna varandra och emellan besvikelserna kommer en och annan uppenbarelse. Vet ibland itne vad som är bäst, pest eller kolera. Uppenbarelserna hjälper mig iofs i fortsättning. Fått reda på saker om personer som funnits i min närhet men inte gör det av olika anledningar, nu är jag väldigt glad att dom inte finns där.
För att nämna lite om besvikelserna... man utelämnar sig själv totalt men får inget tillbaka, varför?! vill han inte lämpa över känslor på mig, nej men hur ska han då kunna någonsin älska mig om han inte vill lämna över sina känslor på mig? Han kan engarera sig i att svara mina vänner som sa till honom att ta tag i saker men inte mig, visst han säger sig ju ha känslor för mig. Men när han vet hur mycket detta sårar (för det har han full koll på det har han sagt) varför i alla sina dar gör han då så? HUr länge tror han att jag ska sitta här snällt och vänta?!
Att vara den andra och inte den självklara andra, hmm hur länge ska man vänta där?! Inte så jätte sugen på att göra det längre, synd den inte inser vad den går miste om pga sin feghet...
Men det som förgyllde kvällen var en liten hemlis :)
Joo :D
Tänk om någon bara kunde göra det lite lättare.
Jag önskar att du bara visade och försökte mer så att jag vet så jag är säker på dig. Jag vill inte behöva säga till dig att du ska kämpa lite. Någonstans vet jag att du är bra, när jag tänker tillbaka på det vi hade. Tur jag har en Viss Jo som visar och påminner mig om det. Jag vill typ egentligen att du bara ska komma upp en dag utan att berätta nåt, överaska mig. Visa att du vill och att du kämpar, men vad ska jag säga vad ska jag göra?!
Atom Feed (xml)