Besvikelser avlöser varandra...

Just nu avlöser besvikelserna varandra och emellan besvikelserna kommer en och annan uppenbarelse. Vet ibland itne vad som är bäst, pest eller kolera. Uppenbarelserna hjälper mig iofs i fortsättning. Fått reda på saker om personer som funnits i min närhet men inte gör det av olika anledningar, nu är jag väldigt glad att dom inte finns där.

För att nämna lite om besvikelserna... man utelämnar sig själv totalt men får inget tillbaka, varför?! vill han inte lämpa över känslor på mig, nej men hur ska han då kunna någonsin älska mig om han inte vill lämna över sina känslor på mig? Han kan engarera sig i att svara mina vänner som sa till honom att ta tag i saker men inte mig, visst han säger sig ju ha känslor för mig. Men när han vet hur mycket detta sårar (för det har han full koll på det har han sagt) varför i alla sina dar gör han då så? HUr länge tror han att jag ska sitta här snällt och vänta?!

Att vara den andra och inte den självklara andra, hmm hur länge ska man vänta där?! Inte så jätte sugen på att göra det längre, synd den inte inser vad den går miste om pga sin feghet...

Men det som förgyllde kvällen var en liten hemlis :)
Joo :D