onsdag 13 augusti 2008

Konstigt...

Alla tjejer även killar säkert men ni är inte lika öppna med det har en kroppsdel eller flera som man inte är så nöjd med.  Dom som är kraftiga och allmänt hatar sin kropp har alltid nån del som dom tycker mer om.

Jag har sett ett program på tv, kommer inte riktigt ihåg vad det heter men det handlar om att tycka om att se sig själv naken. Lära sig lyfta fram dom delarna man tycker om för att inte se dom man tycker mindre om. Först går dom igenom sig själva vilka delar dom tycker om och vilka dom tycker mindre om, sen går dom ut på stan och frågar människor där vad dom tycker bäst om på kvinnan på bilden. Det jag tycker är intressant och det jag vill komma till är att ofta den delen kvinnan tycker minst om är det dom andra tycker är finast.

Detta hände då mig häromdagen, bland det värsta jag vet på min kropp är min rumpa, känns som man kan sätta upp en varningsskylt på den. Visst där är dom som har mycket kraftigare rumpa än mig men för mig handlar det om helheten, att underdelen passar inte ihop med min överdel som jag tycker bäst om. Det intressanta är då att ett par gånger har jag fått komplimanger för min bakdel. Hur går det ihop?! Min värsta fiende blir helt plötsligt andras bästa vän.
Först tänkte jag då, jaha dom gillar lite kraftigare tjejer (vissa gör ju det) men den teorin föll.

Undrar då vad dom tycker om de delar som jag tycker om, det som jag är stolt över och vill framhäva, e det därför folk kanske inte alltid ser mig?

Undrar om jag egentligen ser ut så som jag själv ser mig. När jag ser mig i spegeln ser jag en person men andra ser någon annan.

Hela detta inlägget känns jätte ytligt jag vet, men man behöver sånt ibland.
Det är som mitt medleskap i viktväktarna, jag får så många kommentarer från kollegor och så att jag inte skulle vara med där för jag är inte tjock, och visst tjock e jag kanske inte men jag trivs inte med hur jag e just nu, det är inte bara ytligt utan en känsla man har i magen som inte försvinner förrän kilona gör det. Sen tittar jag inte så mycket på vågen utan mer på hur kläderna sitter och vilka kläder jag kommer i, men framförallt hur jag känner mig. Förra veckan kände jag mig fet, konsulenten frågade hur jag känner mig då, bra fråga kan inte svara på det. Har funderat på det hela veckan hur jag känner mig då men jag kommer inte på nåt bra svar.

Nu börjar jag flumma då e det dags för en dejt med kudden, blev sent idag men ska jobba natt imorgon eller ja idag blir det nu så jag  behöver inte vara uppe med tidningsbärarna :D

1 kommentar:

Anonym sa...

De e väl så att har man väl börjat tänka på en sak hos sig själv man inte tycker om så blir de svårt att se något annat när man står framför speglen. Det är ju också så, du hatar din häck, o jag hatar min. Du tycker att din e förstor, jag har ingen!! Hade du inte själv påpekat din "brist" så hade jag aldrig tänkt på de, dessutom så ser jag inte det som en brist för jag hade hellre haft en än inte! & ofta så ser alla andra inte de man ser själv. Jag kan stå hemma o bara precis hata en del på kroppen så säger man till pojkvännen va som e fel o han tittar på en som om man e helt flängd o kan helt ärligt inte se de man själv ser. Handlar nog mest om en huvuddemon. Flum-svar. Men du fattar =)