En dag som denna

Det är dessa dagarna som är jobbigast, dom dagarna jag har börjat tänkta det är då det är kört.
Dom dagarna det känns som man väntar i evigheter på att få svar, dom dagarna han inte svarar när man ringer...
Det är då jag målar upp bilder. Han har sett mig i min vardag här hemma men jag har inte sett honom i sin vardag, vad gör han liksom? Jag vet anledningen eller jag tror jag vet anledningen till att jag inte sett hans vardag, men utger jag mig för att vara en prinsessa som dömmer efter deras bostad eller att jag måste bli underhållen hela tiden?
Dessa dagarna är skitjobbiga rent utsagt, men du förstår mig inte. Men hade du suttit hemma och väntat på svar och inte vetat vad jag höll på med hade inte du blivit orolig då?
Just nu vill jag bara ta bilen och köra ner igen, krama om dig...
Men det går inte.
Jag vill bara höra din röst säga och jag dig, så jag vet att jag har dig kvar...