måndag 24 november 2008

U are always on my mind...

Du var där alltid men jag blev sårad. Du lurade mig, du fick mig att tro på nåt jag egentligen inte ville tro på och som egentligen inte fanns. Men varför?
Utstrålar jag något som gör att du inte vill berätta som det är? Du gör mig ledsen nör du gör så.
Hur skulle jag kunna lita på dig när du sa det inte var nåt men ändå var.
Ett förhållande handlar inte bara om en sak, det finns andra lösningar. Ett förhållande handlar i första hand om känslor, att kunna visa dom och låta dom vara ömsesidiga.

Du betydde allt för mig, det försvann inte i sveket, men jag har lärt mig hantera sorgen och förlusten av dig.

Du säger du tänker på mig hela tiden, men varför har du inte hört av dig då? Det håller inte att bara säga att du inte vill såra mig, vad tror du detta beteendet gör då? Just nu känns det inte som du bryr dig över huvudtaget, det känns inte som jag inte ens finns i din tanke. Man måste visa det för att jag ska veta det.

Jag älskade dig så. Jag är fortfarande ledsen men jag kan hantera det på ett annat vis, jag har växt i mig själv.

Inga kommentarer: