måndag 6 oktober 2008

Mot alla mina tankar

Mot alla mina önskningar och mot alla mina känslor vinkar jag av dig, tåget börjar sakta rulla. Jag vill inte vinka jag vill bara möta dig. Att släppa taget, släppa dig på tåget känns inte rätt. Rätt är att du är här hos mig och håller om mig.
I huvudet är det en röst som skriker lämna honom inte, spring på tåget och hämta honom, men jag vet det går inte. Vi ses ju snart igen, men varje minut, varje sekund ifrån honom just nu är jobbigt.

Känns bra det vi har pratat om  helgen, att köpa en gemensam bebis sen. Jag hoppas och tror att du menar lika mycket allvar som mig. Jag vill leva med dig resten av mitt liv, och jag hoppas verkligen att det blir så.
Jag vågar skriva det för jag vet att du inte skräms av framtiden som andra har gjort så jag vet att du inte kommer börja springa åt andra hållet, utan istället mot mig.

Du betyder så oerhört mycket för mig, och nu kommer jag alltid sitta fasst på din arm ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

Hoppas allt känns bättre för dig nu med den bebis. Har velat kommentara då och då, men det har inte gått att göra förra veckan. Kände så mycket med dig när du skrev om allt. Vad roligt att du hittat kärleken, den är du verklingen värd! Värkar vara en toppen kille ochkan tänka mig att du luktade på han tröja då och då för att drömma dig bort en stund :)